Kom hem från världens mysigaste weekend i Norrbotten i söndags. Längtar redan tillbaka. Aldrig hade jag kunnat ana för tio år sedan att just att jag skulle föredra att semestra i norr i framtiden. Men saker och ting ändras. Människor ändras. Och vad gör vi här på jorden om inte för att växa? Anton gick runt i sin Gunnarsbytröja (fotbollströja från min pappas gamla barndomsby) som han fick av Morfar hela helgen, och vi fick äntligen uppleva en vinter med fin snö, som inte ser ut som grågulfärgad Slush.
 |
| I snögrottan som Anton och Morfar gjort på tomten |
Det slog mig återigen hur fantastiskt vackert Norrland är och hur mycket jag tyvärr missat genom att vara där på besök alldeles för sällan. Rentav ångestfyllt är det. Särskilt som mina besök inte förekom så frekvent den sista tiden då Farfar levde.
 |
| Mysig gård som verkar stå tom. Här vill jag bo! |
Det var hur många gamla gårdar och hus runtomkring som verkar ha stått tomma hur länge som helst. Vilket slöseri! Men... det ska ju finnas jobb också...
Allra häftigast var nog att vi fick prova på att åka hudsläde hemma hos min kusin, och Anton lekte superbra med sina sysslingar. De har sju hundar, hur häftigt som helst! Det var lite skönt för honom att få egen tid från sin intensiva lillebror, men sista dagen saknade han Harald och sitt ninjalego, förstås.
 |
| Hundlädefärd hemma hos familjen Degerlund (kusin) |
Så fick vi även åka snöskoter. Eller jag åkte, och Anton fick köra en liten, liten bit. Han växte en hel meter! Men nu är han sjuk igen och hade 39,9 graders feber idag. Det verkar som att vi ska vara sjuka hela vintern, för det har bara varit en enda vecka då inget barn har varit sjuk. Småprinsarnas immunförsvar var visst inte rustade för 2012... Eller så är det den förbaskade göteborgsvintern som bjuder på skitbaciller?
 |
| Skoterfärd. Ja, det är Anton som kör! Mína händer är i luften |
