Flyttlasset har gått

Idag gick flyttlasset från Floda. Det känns ledsamt och jag har nog inte helt klart fattat att vi inte ska tillbaka till det huset för att bo där, utan det är enbart röj som gäller. Eller att det huset aldrig kommer att vara del av mitt liv igen. Gaah! Jag blir hyfsat lätt nostalgisk och jag gillar också att vara det, måste jag säga (men jag har inte gråtit än). Det ger en liksom tillfälle att drömma sig bort och att romantisera sådant som varit. Men det är bättre det än att vara bitter, så jag ser det positivt. Nu hoppas jag att vi kommer att älska Forsbäck.
Innan lasset gick spenderade vi dagen hos Antons bästis Viktors och hans fina mamma. Dem kommer vi att sakna mycket att ha bara 100 m bort, men vi kommer även att värna om att hålla kontakten med dem.

Därefter drog jag ner till Halmstad för att lämpa av barnen och tog en avstickare på vägen till fina makarna Andersson, som var husvakter i Haverdal. Tokmysigt att träffa Mirja och Martin men tok var just var det var när Harald kröp runt som en galning och Anton fick för sig att hoppa upp på deras ryggar.

Nu är det snart dags att knyta in och jag hoppas att jag slipper tokiga drömmar om att jag hoppar fallskärm naken. Hur stressad är man inte då när två mardrömsklassiker kombineras, alltså både nakendrömmen och falldrömmen? Fast frågan är om det inte är att föredra att falla näck än att hoppa fallskärm näck?

Har de tröttnat mån tro?

Vad  säger bilden? Ja, vad säger den om de här stackars små liven? Vad tänkte de innan de däckade? Vad sa de?

"Mamma. Vi har tråkigt."
"Mamma, du är långsam!"
"Mamma, vi är hungriga och har väntat jättelänge nu."
"Mamma! Vi vill hitta på nå't. Du skiter i oss. Nu tröttnar vi."

Varken så illa eller så kul var det. Men vi hade haft jättekul. Jag lovar. Ser så illa ut men jag bjuder det allra generösaste på den.  Vi var precis hemkomna från en lekstund i Lerum och Anton somnade om igen efter att jag burit in honom från bilen.
Och ja, Harald har äntligen fått en ny bilbarnstol nu. Eller nej, han får inget nytt utan han ärver av brorsan. Men om huvuvdet på sniskan väckte oro...

Och nej, de cognacsfärgade stövlarnaär inte ens tilltänka att likna Uggs så jag har inte tappat allt... alls. ;).

Ur kaoset föds barnslig kreativitet

Jag började med att skriva ett inlägg och försöka kortfatta hela hushistorien men när jag kommit1/4 var inlägget så långt att jag tog bort det. Bara segt att läsa och ännu mer tröttsamt att skriva. En annan dag, fick så ont i handen. Det är mina händer, eller hur? 

På tal om mina händer, spana in min lilla citattavla som jag har gjort med mitt handavtryck på! Jag utför nämligen saker allra sämst under tidspress, för då sätter jag mig och gör något annat istället. Något som jag inte brukar, som en tavla. (Ja, jag vet att det även är ett ordspråk för klavertramp, och jag kan jag bjuda på att det begåtts otaliga gånger, fast de återgår vi till en annan gång). Den är inte perfekt, jag vet. Det var därför en väninna till mig sade sig gilla den så mycket när hon beskådade den igår. Jag målade även en i nagellack när jag var gravid för att inte slösa så onödigt på miljön (och för det knappa experimenterandets skull när jag satt där med tjockmagen) och den blev lite poppig, måste jag säga. Så även denna. Jag vet att det skulle kunna vara en 10-åring som har gjort den men mina händer (återigen) skvallrar om något annat. Handen som egentligen ska symbolisera "fångandet" eftersom "carpe diem" betyder "fånga dagen" (kan väl ingen som är född på 1900-talet ha missat) kan ju även skvallra om min ålder, och kanske hela mitt liv för dem som kan läsa händer, jag kan det dock inte... Hursomhelst så var tavlan faktiskt tänkt som ett litet mantra och reminder för mig. Jag ligger absolut i elitklass när det gäller att tänka sen och då, men aldrig nu. För jag tror inte att jag har ett annat på banken som väntar på att tas ut. Behöver jag säga att jag kan behöva göra fler tavlor med kloka ord? Fast nu behöver jag verkligen packa. Får se om jag gör det. Eller sy om en jeansklänning som legat i lådan sedan förrförra hösten...?

Vill hyra lägenhet på livstid

Här skulle vi ha bott kvar, om vi varit smarta alltså. Sktihuset som vi har köpt har en massa fukt på fasaden och det klassades inte som dolt fel, och säljarna hade en säljarförsäkring som friskrev dem från allt. Det hade ju varit okej om det ändå klassats som dolt fel av försäkringsbolaget. Nu gör det inte det. Osis.

Det var som någon sa: "Man upplever två glada dagar som husägare. Den dag man flyttar in och den dag man flyttar ut. Det kan nog stämma. Nu är jag trött på gamla hus, jag vägrar att bli kvar länge i det "nya". Någon som sitter med en juste femma som uthyres i Göteborgstrakten? Alla...

Me against the clock

Ett hus ska tömmas, ett annat ska fyllas. Allt ska förändras men ändå flyta på som vanligt. Det är tråkigt att packa, det går långsamt. Jättesakta. Synd att inte klockan går lika sakta.

En vinnare, 39 förlorare...?

Himmel och pannkaka vad det ser ut här i all röran! Och inte minst lika rörigt har man det i skallen.... Nä, ingen bil såld idag, så vi har fortfarande tre. Häftigt om folk verkligen tror att vi lever lyxliv med  3 stora nya bilar och inte vet att vi är kraftigt belånade denna månaden också pga bil plus annat. Nåja...
Idag var jag med min stora kille på hans första träning, och det gick så bra. Att ett gäng 3-4-åringar bara ok-ar att vilt främmande människor ska leda dem i en timma (fast Mamma satt på läktaren, men det är bara första gången som föräldrarna får titta på).
-Mamma! Jag kom först, ropade han så att det ekade över hela salen när de sprang hinderbana.
Hur låter det? Som att jag lär honom att hela livet är en tävling och att komma tvåa är bara för loosers...? Fast, lite tävlingsinriktad vill jag att han ska vara måste jag erkänna. Efter passet frågade hans tränare om jag ville börja sälja barnkläder åt honom och om han kunde komma hem till mig och visa.
-Jag tänkte fortsätta köra lite på distansen första gången så kan vi gifta oss på avslutningen.
Skojar bara. Så sa jag inte. Men jag tackade nej :).
Sedan var vi en sväng på husvisning nere på gatan och kollade hus som vi inte kan köpa nu, men ack så coola!
Vad har ni gjort denna soliga söndag?

Långsamt farväl

Kalaset igår var super. Lek med bästa vännerna och god mat och tårta, samt glas, tallrikar, servetter och godispåsar i sann Anton-anda. Blixten McQueen regerade även där. Anton har berättat för alla: "Vet du, vi fick godispåsar med Blixten hos Alfons, men Mamma trodde det var Rorri". Så dum jag är!!

Idag har vi tagit farväl av nappförrådet och promenerat upp i skogen i Floda och letat upp det berömda nappträdet. (Det är ett under att vi klarade att sluta före 4-årsdagen, eller så är det egentligen jag som har velat ha kvar Anton som baby)! Efter att ha varit utan napparna sedan i onsdags tog Anton äntligen farväl av dem och fick som belöningen Blixten-resväska. I nappträdet hängde visst nappar från 70-talet så det är lite häftigt.

Nu råder lagen om all jävlighet här. Förutom att vi för tillfället sitter med dubbla boendekostnader, tre bilar eftersom en av två fick motorhaveri innan vi hann sälja den, MEN hade hunnit beställa en ny (där tar jag inget ansvar för jag är helt ointresserad av bilar och dess modeller, bara den är säker och HAR en motor samt fyra hjul och allt det där) så har även diskmaskinen lägligt nog tackat för sig. "Vad då, det är bara att handdiska?" Nej, det är inte så bara med två barn under en pågående flytt. Hmm, inget bra. Vi som skulle varit 18 pers här imorgon kväll. Ajjaj...

Laddad för kalas?

Hängde med hem till Antons dagiskompis och fikade med hans mamma och Anton lekte sig manisk med alla leksaker som fanns där. Sedan kom Mia hit och lekte med Anton som inte vill lägga sig när hon var här. Till slut däckade han framför Djungelboken vid 9. Helt ok för mig, då kanske jag får sova läääänge. 

Eller inte, det vet man aldrig. Vid lunch ska vi i alla fall hem till hans bästis Alfons på barnkalas. Anton gjorde sig redo att gå redan i eftermiddags och stackars Alfons paket är helt missbildat efter alla tummar på det. Hoppas presenten som är en Cars-bil inte ser använd ut i alla fall, jag vågar inte chansa och öppna paketet och checka.  

                                                 Seriös när det är dags för fyraårskalas. 

Jajajajaja!! Måste förresten dela med mig lite glädje. Köpte en klänning och en omlottkofta från Hunky Dory online. Men den snygga klänningen brast i både knytbandet och i tyget när jag lyfte upp Harald, och nej, jag väger inte mer än 70 kg och hade inte knutit för hårt. Ringde för att gnälla i morse för trasan hade kostat 2000 före rean, och hade nästan laddat med lite spydigheter som jag aldrig fick användning av. 
"Vet du, jag nollar klänningen på din faktura så får du behålla den trasiga. Hoppas du kan sy om den och använda den någon gång. Så hoppas jag verkligen att du kommer tillbaka och handlar hos oss igen". 
Ja, tack! Och jag älskar deras kläder så, självklart återkommer jag. Det kallar jag service till skillnad från andra som skickar fel vara och sedan tvingar en att gå till posten och besvära med felleveransen. Sedan KAN det ju bero på att det var min 7-e vara från dem sedan i höstas, så de ville inte ha mig som ovän, vad vet jag. Hunky, vi kan t o m bli vänner på Facebook, jag har nekat Larre och Hempan hittills...

Bar ni napp i tonåren??

Jupp! Ingen napp ikväll. Verkar gå bra det här.
Förresten, någon som minns när alla tonåringar hade små plastnappar runt halsen på 90-talet? Rent seriöst alltså. Jag har ett förflutet som modenörd men det där hakade jag inte på. Det var lite för corny att börja med napp när man inte ens hade det som bebis (jag har fått höra att jag vägrade). Hittade ingen bild på dem i original från 1992 men något såhär såg de ut.

Någon som minns? Varför ville man bära det? Del 1 av regressionsterapi, kanske?? Finns att köpa fortfarande men kanske inte bärs lika flitigt i halslänken längre...

Nappfritt?

Min finfina stora kille har sovit sin första natt utan napp. Det gick hur bra som helst så vi hoppas att det håller till och med lördag. Då ska vi besöka nappträdet här i Floda och hänga upp napparna och sedan ge Anton en liten present. Så nu håller vi tummarna!
Han fyller fyra i maj så ja, det kan vara på tiden... Men å andra sidan så kunde han alfabetet redan för ett år sedan, så han är snabb i hjärnan! Och det är värt mer, ha! Tillsammans med alla andra goda kvaliteter han har såklart!
Äh, lite ironisk är jag allt ang vad det ena är värt osv, men det tenderar ju att ibland vara tävling mellan mammor om deras barn. Varför har inte Solsidan tagit upp det än? Ska skriva till Fellan och tipsa!

Babycafé och dagis

Tjingtjing!

Idag var det häng på babycafét som följdes av lång promenad i solen. Varför blir allt så mycket bättre bara solen skiner? Roligare att jobba, roligare att vara mammaledig, härligare barnskrik med mera ;).

Sedan hämtade Harald och jag Anton på dagis. Pedagogerna där är alltid så gulliga och hjälper till och håller Harry-Barry när jag jagar efter Anton som aldrig vill gå hem.
"Harald är ju min favoritbebis. Honom skulle jag kunna gosa med hela dagen", sa en av dem.

"Kul att din fröken A gillar Harald", sa jag när vi gick hem.
"Ja, men vi måste säga till henne att hon inte får ta med honom hem", svarar Anton och ser fundersam ut. 
"Det gör vi", lovar jag :D

Lek och skadegörelse

Idag har det varit en lekdag inomhus. Först kom Antons bästis Viktor och hans fina mamma hem till oss. ”Hoppas Viktor kommer tillbaka snart”, sa Anton när de gick. Han tycker alltid att det är så tråkigt när det är dags för kompisarna att gå hem. Det skär i hjärtat att ta honom från hans vänner nu när vi ska flytta så snart och själv har jag en enorm separationsprocess som jag precis börjat ta till mig. Men… de flesta av hans vänner kommer vi förhoppningsvis att träffa ibland ändå och vem vet, en dag kanske vi återvänder?

                                                         Bästisarna i snön för en månad sedan

En timme senare kom min kusin med sina tre barn och lekte. Tre barn. Beundransvärt. Sen är hon helcool. Fast när jag bara hade ett förstod jag inte hur man kunde orka med fler…

Sedan var jag på Bomullsfabriken i Nääs och inhandlade en fin tunika, en mössa till Anton och strumpor för ett presentkort som jag fick av vännerna som var på besök i lördags. Jaa, lite till fick jag lägga också. Jag gjorde bort mig duktigt i butiken så dit återvänder jag definitivt aldrig. Jag gick och tittade runt lite planlöst och fick syn på ett bord med en massa Voulspa-ljus. Jag vet att de är dyra så jag lyfte på ett för att spana in priset. Till min förvåning var de tyngre än jag trodde så jag tappade ett på ett annat och båda ljuslyktorna av glas gick sönder. Ännu mer förvånad blev jag över prislapparna mitt bland alla skärvor. 1299 kr. Bara sådär. Skojar inte. Åk dit och kolla priserna! Skamset gick jag och berättade vad som hade hänt. Erbjöd mig inte att ersätta något. Men idag har jag alltså orsakat skadegörelse för 2600 kr genom att ha sönder TVÅ LJUS. Jag gick skamset därifrån men det var ju inte så att jag hade sönder en glasruta direkt. Så nu undrar jag stilla; VEM 17 betalar de pengarna för ett doftljus? ”De är fina att ha på toa liksom.” Hahahahaaaa! Såhär ser ljusen ut. Du hade gärna t o m gett 3200 för ett, vad? 

Istället för Paris inklusive hotell, kanske? Hotellet hade ändå unken doft  såatteee ;)

Utvilad och helg

Däckade inte i torsdags utan lyckades hålla mig vaken med kaffe och inget stillasittande. Titta här vad fin Anton blev efter sitt frisörbesök. Han ser så stor ut nu, min lilla baby!

Däremot totaldäckade jag i fredags och sov 10 h i sträck. Jag är inte så bra på att sova och det var säkert sådär en 10 år sedan jag sov 10 h i sträck. Och jag tror att jag slapp drömmar om öronproppar, jag vaknade nämligen utvilad och snygg. Snyggare än vanligt i alla fall. Det där med skönhetssömn är ingen myt, läste jag för ett tag sedan. Vettig info kan man få av Aftonbladet. Inte för att jag trodde annat. http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article8281448.ab

Helgen rullade bara på sen. I lördags stod tjejmiddag på agendan. Jag hade fem fina tjejer över och det blev mycket mat och prat. Om maten var god vet jag inte. Förrätten var riktigt god och sjukt avancerad, men när den var färdig såg den faktiskt rent ut sagt äcklig ut trots att jag följde receptet till punkt och pricka. Här kommer receptet i alla fall! Gick ju sådär att länka ;). Jag är inte så teknisk, jag vet. Har andra goda sidor ;)

http://www.menyse.com/action/recipeCG;jsessionid=34D317F46459108F23B0BE3C46F8BC8B?recipeid=16310

Trött så nu blir det full aktivitet

Jag vaknade inatt och märkte att det låg två öronproppar i Haralds vagga. Hur har de hamnat där? Livsfarligt! Sedan tog det timmar tills jag somnade om och sedan var det dags att gå upp igen. Därför blir det full aktivitet sen. Anton ska klippas, storstädning av huset och storhandling med mera så att jag inte dippar och känner hur trött jag är. Höll nämligen på att kleta peeling i håret i morse också så det är nog bäst (mitt egna) innan jag kom på vad jag sysslar med. Jaja, huvudsaken är att jag inte stoppar öronproppar i någons mun. Numera får detta bli ett öronproppsfritt hus :).

Förtydligar bara att Harald har världens sötaste öron, annars hade föregående inlägg inte existerat ;)

Syskonkärlek och annan kärlek

”Har du sett mitt fladderöra? Har du sett mitt fladderöra? Inte klokt vad det kan höra” trallar Anton och drar i Haralds öron.

Helt ok, låten sjunger de på dagis.

Inte lika roligt är det när Anton tar fram en elefant och säger: ”Här är också fladderöron. Och det har Harald”.

”Ja, och du och Mamma.”

”Nej, bara Harald.”

Men lillebror Harald bara ler. Så länge han får vara med är han faktiskt glad. ”Jag ÄLSKAR dig, lille bebis. Du är min nalle. Jag är bara din,” fortsätter Anton.

Uppiggande morgon med lite sång och stoj, men jag längtar tills någon annan låt gäller, fast jag vill inte tillbaka till ”Manboy”.

Efter att ha lämnat Anton på dagis träffade vi Haralds söta kompisar Alfred och Tage och deras gulliga mammor. Inte ofta man träffar bara Haralds ”vänner”. 
Sedan har det grejats med play-doh, badats osv. Är sjukt kär i att vara mammaledig. Förra gången kände jag mig barnsligt karriärstressad men det är annorlunda den här gången. Jag är lite klokare nu. Jobba kan jag göra i 35 år till men den här tiden med barnen får jag aldrig åter. 

Härlig städhjälp

Som förälder existerar alltid dilemmat med att få barnen att känna sig duktiga men att de ändå inte ska känna höga prestationskrav i tidig ålder. Min älskade 3,5-åring ÄLSKAR att hjälpa till. Jag är dock osäker på om han gör det för att han gillar det eller för att han känner att han måste prestera. Jag föredrar att tro det förstnämnda. Idag var det städdags. Han ville gärna hjälpa till och tog bort matta, lyfte undan bord och stolar för att göra plats för dammsugaren i hans fina sovrum. Jag dammsög till hans förtret. När det var dags för föräldrasovrummet ville han inte sluta och fick kanske inte upp exakt alla dammråttor så jag ville lägga sista handen vid.

”Nähä, Mamma! Du dammsuger mitt rum och nu dammsuger jag ditt. Annars är det ORÄTTVIST!”

Han har ju en poäng där. Vad säger jag? Keep up the good work. Det där med RUT kanske snart blir slöseri om vi fortsätter i den takten.