Migrän

Får jag ibland i tid och otid. Mest i otid och kasst läge. Hoppas den är borta imorgon för hela högra delen av skallen vill sprängas i bitar och jag vill kräkas. Inte kräkas nu, inte. Men då kanske skallebanken går över, vem vet? Jag får det en gång i månaden, typ. Och inte när jag är bakis. Så nej, det är inte ens ett kvitto på en rolig kväll, bara ett kvitto på kassa gener eller kasst leverne, det överlämnar jag till forskarna och specialisterna så de får något att göra. Googlar sönder datorn gör jag ändå så det räcker. Godnatt!

Julen kom och gick

Och bäst med den var nog julkalendern och alla presenterna som JAG fick. Ja, ok, och att se mina helt exalterade barn öppna sina paket. Tomte hade vi även en som kom på besök, men Anton trodde att det var min morbror. Vad de kan få för sig när de är 4,5 år!

Lille Harald var rädd för tomten och ville bara ha "Mum-mum"

Julkalendern

"Mamma, du ser ut som direktörskan", säger Anton när jag har på mig en kjol med underkjol.
Coolt, tänkte jag och satte på mig två kjolar till. Sedan lekte vi julkalendern all in, och Anton var Kurre och Harald var Blanceflor med sina lockar. Min kollega tyckte förklaringen till varför jag var uppklädd som en 1700-talsprimadonna var lustig. Konstigt, tycker jag.

Städa? Då flyttar jag.

"Men vad i all världen är det ni gör? Vi ska ju städa nu, Anton".
"Vi ska flytta till Halmstad. Till Mormor och Morfar när du säger sådär. Här är alla grejer som vi ska ha med och packa ner."

Kul lek. Det blir till att städa utan hjälp idag. Kul att Haralds hals är bättre och bättre även om hans ögon glittrar lite mindre än vanligen, men det finns ju ljusstakar och glitter i huset som kompenserar det. Mindre kul när Anton försvann och gömde sig i tio min, och vi letat igenom hela huset (trodde vi) och Daniel sprang ut och letade. Jag var nära att ringa svarthjälmarna. På riktigt.

Inte bara propparna i duschrummet som är felplacerade

Idag ömmade det på benet när jag bara trädde på strumpbyxorna. Det var galet ömt. När jag kom till jobbet började jag känna lite domningskänslor i benet och i hålfoten, lite lagom stickande och ömsom bedövande. Så kollade jag lite väl mycket på doktor google och blev illamående för mycket stämde. Jag ringde till slut till vårdcentralen som kallade in mig. Det kändes riktigt dumt eftersom jag har lite hypokondriska drag, men jag hade faktiskt en blodpropp. Snyggt, vad? Rödblått märke med en knöl innanför. Läckert, vad? Det är inte så illa i alla fall. Jag fick lite blodförtunnande så hoppas vi att det går över efter en vecka. Och, just det, det där färgade är blodkärl och små födelsemärken. Jag rakade benen i helgen, tror jag... Och vad bra, nu har jag lite perspektiv så nu blir mitt gnällande över proppskåpet i duschrummet (som vi ännu inte haft råd att åtgärda) lätt patetiskt. Benet är även en jävla felplacering!!



Sjuka mammor får sjukt roliga barn

"Harald! Jag som trodde vi var kompisar nu!"

Anton ropar frustrerat åt sin lillebror när han förstör hans tågbygge.

"Jag skulle vilja träffa den där tjejen någon gång. Hon ser så snäll ut. Jag gillar tjejer som ser ut så".

Anton om Marilyn Monroe.

"Jag kommer ihåg när Harald låg i din mage. Och kommer ihåg när jag låg i morfars mage"

Njaee, men så var det ju inte riktigt, vad...?


Hur roliga är de inte när de är fyra? Jag som är så sjukt rolig borde ju varit stå-uppare som barn. Fast sånt fanns ju inte på 80-talet.


Polare? Näha, inte idag, nä...

Social media paus

Har varit kass på att uppdatera mig här och att vara inne på Facebook. Det är rätt skönt ibland, men det har inte berott på något speciellt. Lite stressigt på jobbet och sedan bara avvänjning men nu är jag tillbaka. Och min blogg är ju så rackarns fin med min favvohörna i headern, om än i lite knasigt format, eller..?

The day's special

Idag bjuds det på (tro det eller ej) öroninflammation samt ögoninflammation för att inte glömma lite hosta. It's all my treat! Host host! Fy bubblan vad risig jag är!

Tajming

Dagarna bjuder på fantastiskt höstväder och vi är hemma i Halmstad för att umgås med föräldrarna och med gamla vänner. Dessutom har jag en hysteriskt aktiv med rolig jobbvecka framför mig, och jag ska dessutom bjuda mig själv på en knådning för att trycka ut lite knutar i ben och tygg. Då blir jag såklart sjuk. Halsen och öronen bara bränner. När tajmingen är i det sämsta laget, det är då man verkligen behöver stanna upp och tillåta sig själv att vara just sjuk. Tur att Mammas pannkakor är världens bästa i alla fall.

Spökandet fortsätter

Det spökas här. Jag trodde Halloween var förra veckan. Då var Anton ute och raggade godis, vi var på  härlig Halloweenfest hos Antons bästis i Floda, och det var maskerad på dagis. Men här i Halmstad verkar Halloween äga rum nu på Alla Helgona helgen, för utklädda människor går runt och spökar samma dag som vi har varit och besökt mina morföräldrars gravar (tog mig ut trots min äckliga förkylning). Antar att högtiden infaller senare söderut?

Stress

Oj, vilken stressig vecka. Men jag är nöjd i alla fall så långt. Jag älskar mitt jobb även om jag varit lite överbelastad denna vecka så växer msn genom att hoppa in i nytt snabbt. Hmm, undra bara vem som får bonusen? Den som börjar el den som avslutar ett projekt? Något att kolla upp imorn. God natt!

Nostalgi och glädje

Titta! Hittade mitt älsklingsgodis från USA-tiden nere i NKs källarplan. Skittles, Nerds, Jelly Belly och Reeses. Bra att veta. Då får jag kanske en anledning att besöka NK lite oftare än vad jag gjort de senaste åren, för någon resa till USA vete sjuttsiken hur jag ska hinna med och ha råd med.

Istället får jag njuta av smaker och känna nostalgi av tonår, och till och med barndom. Men då är frågan; varför blir man mer och mer nostalgisk ju äldre man blir? Är det för att de goda minnena blir fler eller är det helt enkelt för att man är dålig på nuet? Eller försämras psyket ju äldre man blir? Jag säger som Lasse "Det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart". Och under tiden så äter jag upp mitt godis. Hälften är redan uppäten, men jag har ingen ångest för jag körde ett härligt zumbapass så att min rumpa ska bli som när jag var 16. Ta-dam!!

Till min fina...

...favorithörna nummer 2 hittade jag de här fina hjärtformade skalen idag på stranden vid Gottskärs hamn. Vad fint det blev!! Vad bra man mår av att ta in lite natur och strandliv nu när strandbesöken glesar ut till i maj. I tv-rummet försökte jag placera kottar från skogen i fönstret, som kastades, i tron att "det var skit som barnen släpat in".

Snäckskalen gör sig riktigt bra vid mitt lilla fönster där jag har min Lamino. Sedan kan man ta lite fina bilder och lägga ut dem på fasadernas fasad, nämligen "Fejan" så att allt ser såå underbart ut och slippa visa köket, tvättstugan, gästrummet, trädgården, med mera. Så det gjorde jag. För man blir glad av att sprida skönhet, om än på Fejan ;).

Här sitter jag då och finslipar på mina verk, trär lite halsband och broderar på en ny kudde till fåtöljen nedanför medan grytan puttrar på spisen och brödet jäser klart i ugnen. Det är aldrig stökigt här och de här bilderna symboliserar ungefär hela huset. Ja, hela stämningen. Nästan ;). Men fint blev det!! Och idag har jag faktiskt suttit där med ljusen tända och druckit egengjord saft och läst ut en fantastisk bok. Som jag själv skulle ha skrivit. Fan bara att jag inte hann göra det före fröken Alvtegen...:)

Kan man få ett bättre betyg?

"Mamma, vad fin du är. Du har aldrig varit så fin i hela ditt liv".

Iklädd Madicken eller pigaklänning från KappAhl från 1994 som ifylls med 20 kg mer än vad den fylldes av under 1994. Nej, jag tror inte det.
Vi hade en jättemysig eftermiddag på Tjolöholm; jag och Anton och Harald och Madickenklänningen från 1994. Härligt att gammalt glänser nu i shoppingfria tider!!

Gammal och bäst - på väg till skördefest!!

Drama queen

Vad vore jag utan dramatiken i mitt liv? Om den saknas söker jag på något sätt upp den. Jag tror inte att jag vill att allt ska fungera friktionsfritt och det skrämmer mig och säkert andra. Visst, en tredje eller fjärde rättsrunda gällande husbråk och män men uråldrig kvinnosyn är inget man kan rå för men att jag verkligen inte kan förmå mig att t ex ha fint hemma eller ha pengar över någonsin, det kan jag åtgärda, men hur är det med viljan? Före dagens besök satt jag och betalade mina räkningar som gick ut i sep och chansade på att jag hann före påminnelsen och sopade lite skut under mattsn den sista kvarten. Lite stress, oro och en liten klump i magen? - Ja, tack! Hur skumt är inte det?

Jag har också vuxit genom möten!!

En sån där dag skedde ett sånt där möte. Ett första möte, men också det sista. En musiker. Han gillade Lundell och Cornelis. Han sjöng inte. Ändå var det visor och inga ord jag hörde. Det var nästan som att möta en Dalai Lama. Några timmar äldre var jag mycket klokare senare. I alla fall för ett tag...

"Det du lägger energi på det växer. Ge lite mer till dig själv"

Svampjakt

"Följ bara mig", ropade Anton med den för glada amatörer livsnödvändiga svampboken i handen.
"Nejnej, det är jag som ska gå först!"

Och Antons vilja fick vara lag ute i skogen, men att följa den vägen gav utdelning. Vi kom hem med två liter trattisar och fyra Karl-Johan

 

Bestämd projektledare med sin bibel

Nästan ännu bättre än när vi hittade skatten i trädgården för för en gångs skull var hela familjen med. Det finns liksom aldrig tid och ro till det av någon anledning. Nu ligger svampen på tork och hela huset kommer att dofta torkad svamp imorgon. En härlig oslagbar doft!!

Nöjda killar med samma nöjda min



Nöjd nörd

Vad löjligt nöjd jag är med mig själv efter att bara ha uträttat lite småsaker:

- Lämnat Anton på dagis varje dag denna vecka, trots att det inte är jag som är föräldraledig. Bonus: fick extra kvalitetsvardag med honom
- Bokat in en affärslunch med en chef på ett potentiellt kundbesök. Efter att ha tvekat vågade jag mig på att ringa och det var han som föreslog en lunch!
Eloge till mig själv: Jag kan låta mer intressant än vad jag tror och behöver inte vänta på att få nya arbetsuppgifter utdelade till mig utan kan ta mig nya friheter som nykundsbearbetning.
- Fixat en intervju till en kompis:
Vinst: glädjen att hjälpa andra och förhoppningsvis lite plus på karmat.
- Sagt att jag inte vill ha för mycket på jobbet nu i början:
Plus: lätt att hålla balansen, undvika kor stoppning och hellre överträffa förväntningar i senare läge än att köra stenhårt i starten för att sedan backa.
- Inte shoppat kläder på länge.
Utdelning: pengar i kassan och bidragit till en bättre framtid för mina barn och värnat om planeten.
- Trivts med nya kollegor och fått mÅnga goda skratt i veckan.
Resultat: Kommer det att bli så småningom när jag kommit in i verksamheten. Med trivsel och skratt kommer man långt och lär sig fortare.

Jag är som ett barn som fick alla rätt på provet. Utan att egentligen uträttad något stort. Så vem 17 stoppade små rosa glittertabletter i mitt morgonkaffe? De verkar i alla fall än...

Lite småsaker som

Kvinnor har en fantastisk instinkt. De hittar allting, bara det inte finns framför näsan på dem, sade Oscar Wilde

Hur dråpligt är det inte då? Här har jag gått i skogen och letat (visserligen ibland med barnvagn i terrängen, men ändå...) och tagit avstickare när jag varit ute och joggat för att hitta dem, och så var de här! Här, i vår trädgård alltså! Jag fick panik över hur det såg ut i trädgården och bestämde mig för att jag och Anton skulle röja upp efter att vi lirat lite boll, och där, under gamla bräder och någon ful plastlåda, bredvid den avsågade björkstubben hittade vi ett gäng stora kantareller! Tre liter blev det. Lycka! Dråpligt, men grymt goda kvällsmackor kvällen före mitt nya jobb. 

Ja, visst är det maskrosblad mitt bland kantarerllerna!! Usch, men när altanen är helt klar plus dräneringen så kanske vi hittar fler skatter. Har ju knappt velat vara där tidigare utan att bli trött med allt bråte...

Fångat dagen

Och njutit av lilla Harald. Vi hade en alldeles egen fikadate på Espresso House. Mysigt värre.

Föräldramöte

Jag tror att personalen på Antons dagis önskar att jag inte kom idag eftersom jag har varit så gnällig mot dem, men jag kommer att dyka upp. Förra onsdagen var det ingen pedagog som ens sa "hejdå" till honom när han gick ut när jag kom. Jag stack själv in huvudet och vinkade. På torsdagen syntes heller ingen vuxen till vid hämtning. Kass koll. Tur att ingen har hämtat fel barn som man har läst om i tidningarna.

- Vad har du lekt idag?
- Jag har lekt själv. Det var ingen som ville leka med mig. Jag sa "ja", men de sa "nej".

-Varför är han inte med i killgänget?
-De har ju känt varann längre. Och han är ju inte direkt så framåt själv heller.

Frågorna har varit mina. Svaren Antons respektive en pedagogs. Jag är missnöjd. Riktigt bedrövad eftersom vi inte bytte. Jag ska försöka vara snäll ikväll. Jag och en annan ny tjejs mamma tycker lika. Kass koll. Detta måste bli bättre.

Lyckofynd och egna oaser

Jag skapar mina egna små ¨mysvrår" som ett litet barn som bygger kojor. Jag tänker bli bättre på att förbättra hemmavid och göra vad jag kan för att skapa själ till det hus som jag bor i och önskar att jag inte bodde i. Efter att jag varit på massage inne i stan tog jag en nostalgisk omväg till mina gamla kvarter i Majorna och stannade förbi en antikaffär och där var den, den gamla kistan som jag letat efter.

 

Såå vacker. Lycka! 

 "Äntligen! Min skattkista", ropade Anton. 

Kanske inte riktigt var tanken, men den kan alltid blir förvaringsutrymme till små skatter som han har gjort och minnesgrejer från killarnas småbarnstid. 

Fyndade även en gammal LP-skiva med en gammal favorit som faktiskt är begraven tvärs över antikaffären i fråga samt min gamla lägenhet. Japp, sanning. Alltid älskat Afzeluis. Står som en tavla på mitt fina loft nu.

En gammal hederlig LP-skiva. Håller tummarna att jag lyckas blåsa liv i LP-spelaren

Vad härligt! Att handla kläder ger mig ofta ångest, och det har jag slutat med. Det är tillfälliga lyckokickar och jag har redan alldeles för mycket. En runda på ett klädvaruhus ger en mer märknar och omedelbar förändring än vad lite soulsearching eller  shopping för hemmet gör. De flesta i vardagen är så stressade och har ändå så fullt upp att de inte har tid att "se" en människa utan kategoriserar gladeligen in dem i olika typer med tillhörande intressen, preferenser, sociala liv och ekonomisk situation utifrån enbart de kläder som bärs. Vill man märkas och förnya sig själv och få några minuter i rampljuset är en ny, hyfsat exklusiv kappa perfekt. Jag tjatar ofta om detta. Ändå har jag svårt att leva som jag lär. Tills nu. Det är verkligen stopp på nya kläder till Sofie. För hela kvarvarande del av 2011, och eventuellt längre. Jag har så sjukt mycket gamla men ändå nya (vissa oanvända) slit- och slängkläder och det är ogynnsamt för miljö, ekonomi med mera. Och i den ångestfyllda vardag som har ägt rum under hela våren har jag ägnat löjligt mycket tid och pengar åt nätshopping för att förflytta mitt fokus. Till slut blir det ändå bara att jag slinker i min randiga klänning (reafynd på 50 spänn) eller slitna Sevenjeans och någon svart t -shirt till.

Detta var det sista jag handlade till mig själv innan shop-stoppet. Min älskade Gretaklänning i siden (också ett rea-fynd och oanvänd) men den hänger som en tavla tills den får lov att hänga på mig. Det var tänkt ikväll, för jag ska på bröllopsfest till Marie och Martin (ska bli så underbart roligt). Men det regnar ju. Den får fylla funktionen av en sol tills nästa tillfälle kommer. Kan ju vara bra med en liten sol inomhus nu när vi går mörkare tider till mötes. Så kan den få lufta sig till våren istället. Ojoj, undrar hur det här kommer att gå, men det är mycket roligare att inte bara handla förbrukningsvaror till sig själv. Önska mig lycka till.

Min vackra höstsol som lite höstterapi nu när det mörknar

En dag att glömma

Igår var det inte min dag och verkligen inte idag heller.
Jag kunde inte sova inatt och vet att jag tittade på klockan vid tre och insåg att jag inte hade somnat. En massa olika tankar vred runt i mitt huvud, som: "Tänk om jag inte klarar av mitt nya jobb?" "Tänk om Anton aldrig kommer att trivas här?" "Tänk om alla mina val här i livet bara leder till en karma av skit?" "Tänk om Harald aldrig blir frisk?" osv. Harald ja. Då började han vråla hysteriskt, klockan tre. Jag tror det tog en timma att få tyst på honom. Sen somnade vi. Och vaknade fem och somnade om, och vaknade sju. Och gick upp.

Bildbevis 1, icke-välmående och icke-censur

Med  posten kom sedan en påminnelse ang felparkering. Problemet är bara att jag inte fått någon första anmärkning och det står ingen utfärdare, och nu måste betala in med ränta för att inte få en betalningsanmärkning, och sedan kan de behandla ärendet.
Inte så farligt, men när vi ändå behandlar ämnet bilar så ägde det lite hektiska diskussioner i samband med matning av Harald så Daniel råkade köra av vägen och vi landade i ett dike. Det kunde ju gått värre men jag blev riktigt skärrad och det gör superont i nacken (kan bero på dålig sömn). Vi körde i alla fall i diket och upp igen på något vänster med batmobilen.

 

Bildbevis 2. Nej, inget regn. Dike var det, ja!

Sist men inte minst så är jag orolig över Harald. Riktigt orolig. Han har sådana smärtor att han skriker nästan hela nätter. Läkarna slarvade i lördags på Halmstad akuten och upptäckte inte hans öroninflammation. Det gjorde läkaren på privatkliniken Amadeus, tre dagar senare, efter att tant Lena på Halmstadakuten skällt ut mig och hänvisat mig till Nyhem som hänvisade mig till Amadeus, "för den tillhör mina föräldrar" (Ok, jag flyttade hemifrån när jag var 16. Tillbaka igen och flyttade för gott vid 20). Harald fick pencillin men han skriker hela tiden och det hjälper inte ens med napp och närhet.  Imorgon blir det Närakuten om han inte är bättre. 

Imorgon, ja, just det. Daniel ska på Way out West tillsammans med mina vänner,och jag har barnen själv heeeela helgen. Hoppas Harald är bra till dess och inte hittar ännu högre toner. 

På tal om Daniel så informerade han mig om att vi skulle ta något blanco-lån. Då blev jag arg. Och sen såg jag katten utanför. Då brast det. Katten alltså! Nu ska jag sova och hoppas på att det är MIN dag imorgon. Förtjänar jag inte det? I alla fall förtjänar Harald en bättre dag.

Hittekatt

Vem har lämnat en hittekatt utanför vårt hus? Den är ca två-tre månader gammal, randig och väldigt sällskaplig och kelig. Tyvärr alldeles för kelig för den vill komma in till oss. Den har tydligen strukit här i flera dagar nu och sitter och hänger på vår trapp ännu. Jag skulle så gärna släppa in den och göra den till del av vår familj men Daniel tycker inte om katter utan föredrar hundar. Jag älskar katter och är helt förtvivlad över att ett kattliv anses så lite värt. Hade jag varit ett djur skulle jag vilja vara en katt. Egensinnig, viljestark, listig och smidig och värdefull. I högsta grad värdefull.

Jag minns när jag kom till dig den sommardagen. 
Jag var din katt, och du älskade mig. 
Jag älskade dig och jag litade på dig. 
En dag när det var kallt packade ni bilen full.
Jag fick inte följa med och du grät.
Jag fortsätter att komma till din trappa och väntar, väntar på att du ska komma tillbaka.
Det har regnat och blåsit, men jag  sitter  här.
Min päls fryser fast vid trappan och jag väntar, väntar och längtar och inser att du inte kommer. 
Jag kan inte röra mig och väntar på döden. 
En hemsk död. En sommarkatts död.

Dikten publicerades i Kalle Anka 1988. Jag var tio år då. Jag minns att jag grät när jag läste den, och även nu.

Snälla, snälla! Kom och hämta er katt!

Tall Ship Race som Liseberg

"Nästan som Liseberg" utbrast Anton när vi kom till Kids Zone efter att ha promenerat längs med kajen och jag försökt titta på de vackra skeppen som kommit från hela världen till Halmstad, och springa efter en ivrig, rastlös 4-åring. 

 Men så bra det var! Förutom karuseller och godisförsäljning, all god mat och ett och annat krimskramsställe så fick barnen ägna sig åt skapande. En båt, en skatt, skattsäck (se nedan, killen syr seriöst!!) och skattkarta kom vi hem med. Gratis och helt underbart!

Tack till härliga Mjällby konstmuseuem som anordnade detta! Mycket bättre än karuseller och sockervadd. Vi bor ju nästan vid Liseberg ändå. Eller var det i min värld? Ja, just det, det var ett tag sedan jag bodde på Johanneberg. Men ändå... Tack!! Blir så lycklig av att se barnen pyssla. Hoppas bara att barnen blir det också ;).

Semester från semester

Semestern är här och vädret är vackert. Vi har badat och umgåtts och ätit gott. Jag har löptränat och sovit och haft mycket kvalitetstid med barnen. Aldrig hade jag väl trott att Halmstad skulle vara min energikälla. Jag ville alltid bort därifrån när jag bodde där. Nu är det som en enda energiläckage så fort jag åker därifrån. Hur konstigt är inte det? Och nej, jag har inte alls bott under samma tak som föräldrarna utan i deras stuga. Men nu är jag trött igen, och imorgon väntar en snabbis till Bohuslän. Bäst att piggna till då. Eller är det mitt eviga flängande månne som gör mig trött?

En sådan ondska

Det finns inte ord för massmorden som har ägt rum i Norge. Vårt oerhört vackra grannland. Så ältar man i-landsbekymmer och tar livet och hälsan för given. Men livet är så förgängligt och man har ingen aning om vad det har att erbjuda, för inför våldsamma extremister och fanatiker, liksom naturkatastrofer är vi alla skyddslösa. Vi får göra det bästa vi kan av den tid vi har här, för den tiden kan få ett väldigt abrupt slut.

Ensamstående

Nej men nästan.
Jahapp, första dagen på Daniels semester så blev han sjuk. Jag bestämde mig för att som vanligt lämna byggröran hemma och åkte till Slottsskogen själv med mina älsklingar för lunch och trollerishow. Sedan tig vi omvägen om Särö hemåt för lite fika och caféhäng.
Jag tror att jag ser ut som en duktig, aktiv och ensamstående mamma. Vilken tur att det inte riktigt är så. Men nästan. Suck, på en 14-månaders behövs två vuxna, inte en halv. Jag är helt utmattad men förbaskat rastlös. Hur går det ihop? Fast Harald är förbaskat mysig. Nejdå, vi har det bra på våra små utflykter; jag och mina underbara killar.

Semester

Bloggen har haft lite semester. Det har inte jag haft. Det har varit full fart med nöjen, jobb och jag dagspendlar i primcip mellan Kungsbacka och Halmstad. Så har det även varit en massa fix hemma med målande av väggar, tak, osv.

Det har varit härlig tjejhelg på världens finaste ö, då jag sov till klockan tolv för första gången på tio år. Så har barnen haft fullt ös, och jag har sovit mycket mindre med en kompis i stugan i Haverdal och hennes barn (våra knattar somnade 23).

 Fina tjejer på väg hem från tjejhelgen

Så har det varit lite kalas och lite sjukdomar. Harald hade streptokocker men de har gått över nu efter pencillinkuren. Den tvärsäkra kvinnliga läkaren på Närakuten sa meddetsamma när hon tittade i Haralds hals: "Jag kan säga direkt att det där inte är streptokocker".
Till slut tog tanten en odling ändå, efter tjat från mig. Hon kom tillbaka skamset, ytterst kortfattad, och sa bara att han faktiskt hade streptokocker och att hon skrivit ut pencillin. Blev rädd när jag två dagar senare läste i GP att ett barn dött pga att läkare missat att kolla streptokocker.

Sötaste killarna på väg till kalas. Storebror hjälper till att mata



Sist men inte minst har jag fått ett nytt jobb. Nej, inte ett konsultuppdrag utan en anställning som researcher/rekryteringskonsult på ett annat bolag och det känns jättekul! Det är åt det hållet jag har velat komma inom HR hela tiden. Hurra för mig! Jag börjar den första september så det som är nu kallas väl semester?

Härlig kväll med fina tjejer

Mina besök i Göteborg har på sista tiden varit lätträknade. Ikväll var det dock häng med bästa tjejerna på Chez Amis och i fredags var det barnfri helg och häng med fina Ann på Familjen. Vem stöter man inte på där? Sambon, såklart! Ja, mina föräldrar hade barnen hela helgen! I övrigt har jag spendera helgen på att måla väggar och tak och packa upp saker och kasta saker. Man ¨mår oförskämt bra av att röja och fixa omkring sig. Ja, och av att dricka vin i Göteborg (tillägger jag, även om jag körde ikväll). Puss!

Ska man bada så ska man

Skit samma om de vanliga kläderna är på eller inte.

"Du sa ju att man kunde bada här!"

 

Han är som sin mamma som badade på Venice Beach med kläderna på strax före att vi skulle strosa runt på Rodeo Drive. Min mamma fick skämmas. Jag skämdes lite. Men min son är bara cool i sin Emilkeps nere i Gottskär en junidag med Mamsen och Lillebror i all enkelhet.

Sommar sommar sommar

Så kom sommaren åter. Sommaren är Halmstad, rosé, grill, goda vänner med mera. 
Igår blev det en blixtvisit till Halmstad med stranden, grillning, Umais underbara sushi. Nu är jag på väg in till Göteborg för att pimpla rosse med Ida. Låt sommaren inte vara kort!!

Rosse! Rosse! Nej, har inte redan tagit ett glas, är bara varm.

Bara störande

En annan fördel med att vara mammaledig är att man kan åka och handla på Kvantum på förmiddagen när det är mindre folk. Det är ju bra när man måste kånka på barn och vagnar. Utanför affären finns det oändligt många parkeringsplatser. Närmast butiksingången finns handikapplatserna då självfallet. Sedan något år tillbaka så finns familjeparkeringarna på vissa ställen strax efter platserna för de handikappade. De var fulla idag. Och det är klart att det är många småbarnsföräldrar som passar på att handla dessa tider. Så vi fick parkera ganska långt bort från ingången ändå. Det är en viss logistik med ett barn på armen, ett som försöker springa iväg och så en stor kundvagn där de inte ville sitta alls idag. Hur irriterande är det inte då när man är på väg tillbaka till bilen, svettig och fräsch, efter att ett barn försökt ställa sig upp i vagnen och klättra ur och en annan leker kurragömma i butiken när man försöker memorera inköpslistan, som förmodligen fastnade i hallen hemma, men som inte fastnar lika bra i min skalle... med mera. Så trippar det dansant förbi oss en tant (ja, nu sa jag så för jag blev sur och då är jag också tant) i min ålder, och in i sin bil som står på familjeplats, alldeles själv med en liten, liten ICA-kassa i handen. Anton fortsätter att skutta runt och jag är vettskrämd för icke-varliga bilister.
"Shit, det där kallar jag storfamilj alltså. Tur att du fick en bra plats", säger jag.
Nej, det gör jag inte. Jag bara tänker. För det är inte värt att visa sig provocerad.  Är det böter för överträdelse på famljeparkering som på handikapp? Tror inte det. Men jag är glad idag ändå, för det har jag redan bestämt mig för. Så det så!

Kulturbesök i stora staden

Idag har stora staden Göteborg fått äran att besökas av mig. Det känns faktiskt som om jag fortfarande bor i Göteborg, även om det tar mig 20 minuter att ta mig dit. Skulle jag ha bott 20 min från Stockholm  city så skulle det troligtvis heta att man bodde i Stockholm, så jag säger alltid till icke-Göteborgare att jag bor i Göteborg även om jag flyttade därifrån för fem år sedan. Först till Floda och nu till Onsala.

Hur som helst, Göteborg alltså. Röhsska muséet var i sin ordning med framförallt trevlig möbelutställning och likaså Café con Leche där kaffet smakade. Likaså Mia som höll mig sällskap under denna exkursion. Men inte Haralds blöja. Man skulle ju kunna tro att jag har fått en hang-up på att hitta på stories med blöjor involverade men så är inte fallet. Det var bara svårt att byta blöja idag för Harald ville inte ligga still så blöjan måste hamnat på sniskan och jag blev blöt när jag gick och bar honom i famnen. Det var inte kul. Det var inte ens dråpligt. Det var bara opassande och trist för min nya långkjol fick sig en omgång som taffligt togs bort av flera omgångar inte så miljövänliga våtservetter. Jaja, men annars var det jättemysigt. Älskar att gå på utställningar. Jag fattar inte varför jag inte gör det oftare. Jag tror faktiskt dessutom att jag ska bli kulturskribent när jag blir stor. Då får jag gå på utställningar och få betalt. Men 40 kr som ett årskort där kostar är heller inte fy skam, så lite besök där då och då rekommenderas.

Imorgon blir det play-datemed Halmstadkompis med barn på Eriksberg och torsdag med Antons kompis Lowa med Mamman. Det ska bli kul. Eftersom vi har en halvt uppgrävd gräsmatta och ingen altan (remember - fuktdräneringen som ännu inte är klar och som gav konsekvensen att vi fick bryta upp hela altanen) så håller jag mig faktiskt hemskt gärna hemifrån. Man mår dåligt av att gå runt i oreda för mycket. Även om utsikten är jäkligt fin. Jag saknar altan. Och en vinst på skraplotterna.

Kolla här vilken fin altan! Här hade vi det ganska bra. Förutom min mixade Mulle-fitness-outfit, men vem bryr sig om det?

"Ensamhet - en bra plats att besöka, en dålig plats att stanna på"

Denna stunden har jag längtat efter i en hel vecka. När barnen sover och sambon är ute och festar och jag har en hel (nja halv) kväll för mig ajälv till att läsa, skriva och göra barnsliga halsband.

Missförstå mig inte. Jag har haft en vecka med mysigt sällskap, roliga händelser som utflyttnigsfest, bad i havet, försök till fiske, barnkalas och havskräftskrossa. Men jag behöver min egen tid för reflektion och Lundell (fullt medveten om risken för att låta alldeles för banal och kvasidjup men det är ju ingen annan i detta hus som ens gillar honom), annars riskerar jag att tappa bort mig själv.

Ha en härlig kväll!

"Ensamhet - en bra plats att besöka, en dålig plats att stanna på"""" 


Underbart citat, men jag hittar inte vem som myntade det.

La dolce vita

Vilken underbar helg!

Lekte med Antons vänner i fredags och avslutade dagen med räkor och krabba med smält smör på kvällen (min & Antons favorit), var på världens roligaste bröllopsfest igår som jag aldrig ville lämna trots att jag var chaufför och bland en massa fulla men fina och knappt kände några andra gäster. Mamma och Pappa som alltid är så snälla passade barnen. Idag var vi på ett supermysigt barnkalas i Kungsbacka hos en Lindas son.

Helgen fick lite trist slut. En stor tvätt slängdes in i maskinen och en äcklig gammal blöja slank med av någon oförklarlig anledning. Jag menar, när man tar av och byter på bebisar har man väl som rutin att kasta gamla blöjan i hinken? Den tvätten förstörde mer än vad den renade och kläderna var ju inte så fina. Aaaah, glamourös partypingla. That's me! Vem kunde tro För sex år sen att jag snart skulle stå och klippa kuponger, samla på Liberokoder för att få rabatt och auktionera ut mina märkeskläder på Tradera? Nä, men jag är riktigt glad över att livet ser ut så nu.

Dagens...

Dagens, alltså:

Roliga: en kompis till mig tyckte att det var dags för lite mys så hon tog med sig en kille hem som finns i hennes "emergency-black book". Snopet nog blev det inte så mysigt för den smått utseendefixerade karlen hade solat solarium helnäck för första gången. Synd där...

Tråkiga: att jag inte fick jobbet som
Jag sökte trots bra intervju.

Outfit: Jorå, den får vara med!! Svart långklänning och lila tygskor och allt fr H&M(bild uteblir)

Dagsform: Utmattad, järnbrist

Misslyckande: Att GI-dieta. Det gick friktionsfritt hela dagen som även var första dagen men totalsket sig när jag hittade en Marabou Schweizernöt undangömd (fast det kanske vore värre om det var kokt potatis ;))

Succé: Sålde en gammal Odd Molly-tunika på Tradera för hela 510 kr.

Vill: Att det här stället ska bli färdigt och beboeligt snart

Vill inte: Någonsin mer ha högre utgifter än inkomster. Köp aldrig hus och gå aldrig in i rättsliga processer, kära vänner

Längtan: Till USA, Stockholm, Halmstad, Floda, Norrbotten och till fjällen.

Barnaglädje: Min lilla som går och idag gick han fem steg

Barnakris: Är jag trött blir min äldstas hetsiga temperament påfrestande. Eller är det mitt som påverkar honom, tro?

Frukost: Hallon och blåbär och nötter i yoghurt (fantastiskt gott)

Lunch: Nutrilett

Middag: Linssoppa

Överraskning: Någon i Tyskland läser min blogg dagligen. Heja dig! Vem är du? Jag trodde inte jag kände någon som bodde där nu.

Icke-överraskning: Att mitt bloggande inte följer någon som helst röd tråd, men jag gillar ju olika vad gäller det mesta

Besök hos Pippi

 Kom igår hem efter två mysiga på Astrid Lindgrens värld tillsammans med vänner från Stockholm. Emil och Pippi var favoriterna och rädslan för Anton Svensson är förhoppningsvis över. 

Det var defiinitvt värt ett besök och nostalgidepån i mig är välfylld även om Mattisskogen inte hade öppnat än. Jag var ändå alltid för ljushårig för att identifiera mig med Ronja...

Anton som i Emil som i Pippi

De stora barnen var i alla fall nöjda och vi slapp titta på Cars och Tomaståget i ett par dagar, vilket gladde föräldrarna. Och så fantastiskt fint och mysigt och pittoreskt Vimmerby var! Där skulle man ha en stuga. En timmas kvällspromenad klockan tio på kvällen bland de små gatorna och vackra husen fyllda av själ ända sedan 1800-talet och jag var som nyförälskad!

Anton och kompisen

Dock var maten ingen höjdare. Vi käkade på ett ställe som hette Chaplin och det var det sämsta ställe jag någonsin ätit på. Min hamburgare kostade 75 kronor och de glömde att ta bort servett och pappret från det lokala gatuköket när de serverade mig. Fullkomligt oanständigt! Barnen fick inga grönsaker och svaret på det var "de gillar ju ändå inte så mycket grönsaker så vi har inga till barnportioner". Sedan kostade barnens efterrätt bestående av två glasskulor/var 80 kr/st. Vilket skämt!

Shoppingen fick i alla fall höga poäng. Jag lyckades äntligen komma över en Pippiklänning från Jumperfabriken som jag har letat efter i nästan två år. Den sitter perfekt, matchar Antons hemstickade (inte av mig, av hans mormor) PIppi-tröja (ja., jag gillar att vara övernördig ibland) och fungerar till allt. Sammanfattningsvis en bra mini-semester som jag varmt kan rekommendera. Men som sagt, besök inte Chaplins utan se till att boka bord på statshotellet! i förväg

 

 Äntligen en Pippiklänning - hurra!! Känner mig faktiskt fin i den

 

För många val och vitsipporna har vissnat

Innan vi flyttade gick Anton på ett jättebra dagis som hette Vitsippan. Nu är han på ett mindre bra med stor personalomsättning med enbart två fastanställda som började i januari respektive april. Han lekte med alla på det förra dagiset och inte med så många på det nya. Når jag frågade en av fröknarna om det fick jag svaret:

"De är äldre, de som han försöker vara med, och har känt varann länge och bor nära varann. Det är lite svårt att komma in i den gruppen".

Opsykologiskt svar., tycker jag. Till saken så har vi fått plats på två andra ställen som verkar jättebra men de ligger 5 respektive 8 km bort och nu äntligen har han börjat vara med i gruppen när han hämtats. Men då får vi reda på att tre stycken på hans befintliga dagis ska byta avdelning men de kan inte låta fler byta över. Vi har varit och besökt de andra två ställena och vi fick mys-vibbar och kan vara beredda att köra en bit för lämning och hämtning. Efter ett besök på ett ställe frågar vi vår son om han tyckte det var bra, varpå han svarar "ja".

"Vill du hellre gå på det dagiset än där du går idag?", frågar jag.

"Nej. Det finns ett dagis i Floda. Ett dagis som heter Vitsippan. Där skulle jag vilja gå en dag igen. Med alla mina vänner", svarar Anton.

"Men det kan ju inte bli så nu".

Dött lopp. För- och emotlistan är låmg. Alldeles för lång. Och deadline för att bestämma oss var idag egentligen. Mitt hjärta gör ont. Hoppas bara inte att lillkillens gör det.

En tanke till miljön och era små

Ja, om man inte orkar värna om miljön kanske barnen i alla fall smäller lite högre.
Jag tog min kaffekopp och tog på mig ett par blekblå jeans. Rusade direkt efter Harald som försökte stoppa batterier från fjärrkontrollen i munnen och spillde min nationaldryck (kaffet) över hela jeansen när jag hastigt lade bort koppen Jag hinner aldrig numera med att dricka varmt kaffe så det var ingen fara med mig. Jag var dock lite irriterad över att behöva byta jeans igen så när jag bytte på Harald fick jag en briljant ide: våtservetterna! Vi provar! Sagt och gjort. Och kaffefläckarna går att se om man letar, men är inte särskilt framträdande för sådana jeans blir ju skitiga efter en timma eller två ändå. Undrar vad det är i de där servetterna egentligen? De kommer i alla fall aldrig mer att användas till annat än nödfall vid nummer två. Ren kommer ju lilla Harry Barry att bli, något som är säkert men ajaja alltså...

Blir ingen före-bild, bara efter men alla vet ju hur kaffefläckar ser ut. Våtservetterna kan ju användas till annat också, som en ersättning för "ta bort" och  "Vanish",.

Goodbye Yellow Brick Road. Läs "Hejdå förbaskade väg"

Ja, den får ju stå kvar men äntligen kanske jag slipperatt drömma närgående mardrömmar om den. Skrev ett mail om att jag inte vill lägga den tid och engagemang som Vägföreningen verkar kräva (möte 1 ggrmån, hejhallå och hjälp, liksom). Fyra gånger denna vecka har de därefter varit och knackat på och tjatat (nej, jag överdriver inte). I onsdags blev det bråk när en man i 70-årsålden kom hit och försökte få mig att skriva under ett dokument om att jag är sekreterare fr o m datum 2011-xx-xx blablabla. Och detta när jag var ensam med barnen. Jag vägraqde och då klev han in i hallen och höjde rösten och sa bland annat:
- Det var du själv som ville vara sekreterare. Det är ingen som har tvingar dig. Det går inte att bara sådär skicka ett mail om att man vill avgå! Så nu ska du lyssna noga för en gång skull.
- Vad menar du att jag ska lyssna "för en gångs skull?" Varför pratar du på det där sättet? Nu vill jag att du går för du skrämmer min son och jag vill varken ha med dig eller föreningen att göra mer", svarade jag.

Diskussionen avrundades lite bättre. Ett måste mindre. Pratade med Robot-grannen som skrattade och sa att "den där föreningen består av ett gång som har hemskt gott om tid över och har påtryckningar från kommunen att ha in ungt blod. Så gick dem till dig direkt, jaja..."

Nu ska jag sluta att tjata om den där föreningen då de förhoppningsvis slutar att tjata på mig. Förresten är vägar en viktig fråga och roligt att jobba med. Men inte som ideellt tidsfördriv och definitivt inte  när man känner sig någorlunda lurad.

Ah, imorgon ska hela familjen åka Volvo familjebil på vägen in till Göteborg och äta brunch. Känns nästan som i unga dagar. Hihi, undrar vad jag ska ha på mig? Nej, inte så seriöst, men det ska bli kul. Jag älskar brunch! Det är min grej. Det och saltlakrits. Och John Ajvide Lindkvists nya bok och lite annat :)

En robot som sotare?

- Mamma, kolla robot, ropar Anton entusiastiskt.
- Mm, svarar jag och  tittar på hans Star Wars robot som heter R2D2 och som följde med ett Happy Meal.
Låter gör roboten till och med. Kul, kul...
- Titta robot!
Återigen tittar jag på Happy Meal-roboten men Anton tittar åt ett annat håll.
- Ja, robotar är coola, säger jag entusiastiskt och tar upp lilla R2D2.
- Mamma, titta robot! Titta vad han gör! Han står på taket!
DÅ faller poletten äntligen på plats. Vår granne ROBERT står på taket och leker Madicken eller kanske Mia eller gör annat kul.
- Man kan kalla han Robban också, säger Anton pedagogiskt och entusiastiskt.
- Robban blir nog bra, svarar jag och skrattar.
Jag skrattar rätt mycket. Och hjärtligt.

 Robot enligt önskemål. Robert ville inte vara med på bild. Han är upptagen med att vara Karlsson på taket just nu.

Utmattad

Usch! Är totalt utmattad, som rubriken skvallrar, för femte dagen i rad. Slutade ju att äta järn- och B12- tillskott för ett halvår sedan då värdena återgått till det normala.
Dagen kommer att bli lång men fantasin är obefintlig. Hmm, hur kul är det för barnen att hänga på morsan när hon köper kosttillskott och hinkar i sig kaffe. Hjälp!!

Mitt hjärta har fyllt år igen

Min stora kille har fyllt fyra. Lustigt nog befann jag mig på exakt samma ställe vid samma tidpunkt som jag befann mig fyra pr tidigare när värkarna satte igång på allvar. Och det var inget ställe jag besöker ofta; Max i Allum. Var där efter att ha hämtat ut ett paket i Floda för min adressändring vill inte ge med sig och fungera friktionsfritt.
Antons födelsedag firades på Liseberg och på helgen var det kalas. Inget finns dokumenterat på bild för fotografen glömde sin uppgift. Jag bakade och förgiftade alla, tror jag. Gästerna på lördag blev kassa i magen och de på söndag blev förkylda. Osis och skämmigt. Själv har jag kräkts idag. Men nej, jag är inte gravid. Nummer tre får ta ett senare tåg. Även om Harald nästan är så stor att jag börjar sörja hans bebistid. Snart ett år. Tänk vad tiden går fort! Tid är det enda vi har så den ska läggas på rätt saker. Just nu känns det rätt att läsa ett kapitel i en ny däckare och sedan försöka få minst 6 h sömn. God att gott folk! Sweet Dreams!

Vi och dom och han och hon

- Jag har hört att hon ska vara helt psycho. Typ schizo.

Kommentaren kom inte från mig och den gällde heller inte mig. Den kom från en tjej som jag mött  tre gånger i livet. Hon bor i samma stad som mina föräldrar, är sötr och har ett vanligt namn med ovanlig stavning. Mer vet jag inte om henne.

- Hon har ett lite annat bagage än de flesta.

Svaret kom från mig. Egentligen är det inte konstigare att ha ont i själen än ont i kroppen. Från början har vi bara de former som vi är stöpta i att utgå ifrån. Därefter har vi möjligheter som är beroende av den miljö som vi först exponeras mot. Några år senare utvidgas denna miljö men det är svårt att helt ändra grundförutsättningar även om vi idag har oanade möjligheter, som säkerligen gör oss tokiga. Ofta slutar det med att vi väljer vägar som liknar våra föräldrars. Det är då vi kanske blir riktigt tokiga. Eller inte :).

En person som lider av en psykisk åkomma kan hjälpa det lika lite som en person som exempelvis är förlamad i benen. Vi styrs av arv. miljö, lyckliga och olyckliga omständigheter, rätta val och fel val. Att klassificera människor som psykiskt störda känns som en vanlig företeelse inom den vardagliga stigmatiseringen. Ett litet avtramp från de sociala normer som råder inom en liten grupp så kan man vara körd. Etiketteringen därefter är ett bevis på bekräftelse för dem som tar avstånd från sjuka  personer. Ett bevis på att deras egen identitet inte är hotad.

- Vi jobbade ihop men man var typ rädd för henne, fortsatte tjejen med det vanliga namnet men ovanliga stavningen.

Där hade vi avståndstagandet och bekräftelsen att "jag är normal". "Vilken tur jag har haft som bara lider av besluts- och bakfylleångest", tänker jag. (Det senare mer sällan).

Vi läser gärna självhjälpsböcker som i slutändan bara liknar varann och tittar på halvkommersiella talkshows från USA gällande självhjälp och gör det till absolut sanning och leker gladeligen amatörpsykologer i andras jobb- och relationsfrågor. Utöver det använder vi oss av medierna men vill inte se en verklighet. Vi betraktar exempelvis gärna psykiska åkommor på film (Black Swan, Stulna år, I rymden finns inga känslor etc) men flyr och tar avstånd när vi stöter på en sådan människa i det verkliga livet. De finns. Och det händer att de blir sjuka. Men även att de är friska.

 

Högmodig? Nej, bara äldre och sminkad. Men försöker att bli klokare för varje dag.

Vilken bra helg detta har varit med tjejfest, strandpromenader och sushi! Och två dagar utan att Vägföreningen har tjatat på mig! Meddelade ordföranden, inför publik att detta inte var något för mig och att känner mig blåst på detta eftersom jag varken har tid el engagemang till att lägga ner mer tid än ett möte var 3e månad o protokollföra det. "Japp, japp. Jag mailar dig all info. Hejdå" fick jag som svar. Daniel bekräftade att jag varken var velig eller otydlig som jag ofta är över telefon. Dagen efter kom ett mail från en andra och dagen efter från en tredje medlem. Sjukt eller? Särskilt när min granne skrattade åt mig och sa att den gamle sekreteraren bönat o bett länge om att få sluta, och att det ar typiskt dem att lura på någon ny en styrelsepost. Hur kul som helst. Hoppas att jag fortfarande får använda vägen jag bor på om jag avgår.

Jag är så snäll och blond ibland

Titulerar mig fortfarande som blondin trots att jag, de senaste fyra åren (i hemlighet?) besöker frisören 2 ggr/år för att behålla min ursprungsfärg. Men fan, rötterna blir svartare för varje år!
Hursomhelst är jag på vissa sätt lite blond i skallen för jag ser till att hålla igång för att må bra. Det vill säga, jag mår bra av mycket att göra. Dock har jag inte lyckats särskilja på mycket och för mycket. Där emellan befinner sig något som inte syns eller känns, men strax efter "mycket" finns en omtalad vän som även går under benämningen "den berömda väggen" som är ett slang för utbrändhet. Jag är ju så positiv och tackar aldrig nej, så när en kvinna som bor gatan nedanför undrade om jag ville sitta med i Vägföreningen här blev svaret "ja". När de sedan frågade om jag ville vara med i styrelsen blev svaret även ja. Vips så var jag sekreterare för en Vägförening på min nya ort där jag inte ens hittar hem. De ringde mig igår och ville ha med mig på städdagen då min sons fyraårsdag ska firas. Då sa jag nej. Sen ringde de mig idag vid klockan 14 när jag inte hade tid att svara. De pratade in ett meddelande. Jag hann fortfarande inte ringa upp. Jag har två barn och jag ville hjälpa Anton med hans nya Toy Story grejer. Då kom de och knackade på när jag stekte pannkakor som bäst. Eh..? Visserligen ett trevligt par i 75-årsåldern men ändå. "Är du SÅ nyinflyttad? Och två små barn? Och då fick du sekreterarposten? Vi skulle lämna lite pärmar till dig att gå igenom", säger den snälle mannen. Ojdå! Jag tror inte de pärmarna luktar jordgubb. Och att de heller inte har Kitty på. Fan för att vara en snabb ja-sägare! Jag vill flytta så jag slipper uppdraget! Hjälp mig! Varför säger jag inte "nej" först för att sedan återkomma med ett "ja" om jag ev hinner. Det glödhet alla mer än en som backar eller som bara stressar. Eller som går in i en vägg. Nu går jag in i väggen. Jag vet det. Hejdå!

"The more I give up, the more I seem to gain"

Visst är det så? Vår eviga jakt på lyckan får återigen luft under vingarna och det skriker i vårt ha-begär och vi känner statusstressen komma ikapp oss när vi stöter på något i "borde" ha. Det är inte prylen i sig som ger någon lycka istället är det drömmarna som sätts igång av vårt alter-ego.

Jag försöker stanna upp och tänka till, ibland. Då uppskattar jag faktiskt enkelhet (tro det eller ej). Idag har varit en härlig dag i all enkelhet. Utan något speciellt på agendan förutom kompisbesök och deklaration. Jag klarade mig en dag till utan mitt fina halsband. Som jag aldrig köpte. Och som jag kanske klarar mig utan.

Dagens outfit eller..?

Nej. Jag tänker faktiskt inte lägga ut Dagens outfit och hade heller inte kommit undan med det. Det gör nog ingen över30, förutom möjligtvis Rachel Zoe. Vem Rachel Zoe är? Bra, då läser du inte så mycket skräptidningar. 

Däremot är jag numera ägare av ett par Reebok Easytone (även om jag besparar mig att lägga ut dem som Dagens...)och jag undrar var de hållit hus hela mitt liv för de funkar faktiskt. Har träningsvärk efter att ha enbart provgått dem inomhus i två timmar, och nej, svetten stänkte inte så vi pratar inte självuppfyllande profetia.

Nu kan Anton nästan cykla helt själv. I förrgår skulle Daniel gå ut och cykla med honom. "Kul*", tänkte jag. Sedan går jag ut och upptäcker att de cyklar i backar och att Anton saknar hjälm.Jag springer ut och säger till, varpå Daniel blir så disträ att han släpper pinnen. Inte bra, men Anton cyklar faktiskt riktigt bra :). Fast jag är fortfarande sur för det där med hjälmen. Såhär ska det se ut! Förutom att morsan då har för liten kofta ;). Dagens självdistans.

Mera påsk åt folket

Vilken underbar påskhelg! Favoritblomman stoltserar i var och varannan backe (måtte den vara länge, det finns inget så vackert som vitsippor!), godis har det funnits gott om, och umgänge vänner och familj likaså.
Dock åkte mina föräldrar till Mallorca på Långfredagen poch konstaterade lite halvsurt att det var sämre väder där och lika mycket folk som i Tylösand under den 30-gradiga industrisemester. Inget slår den svenska bästkusten, så är det bara!

På onsdagen bytte Anton påskgodis med bästa vännen och jag fick uppdatera mig med hans fina mamma och sedan åkte vi ner till Halmstad för att morsa på kaninisar och gullefjunar där. Jag hann med lite powerwalks längs Prins Bertils stig, påskmiddagar, lek och lunch med Antons kompisar Erik o Viktor fr Sthlm m föräldrar. Fredagen tog jag mig upp till Onsala igen. Påskafton blev det fika hos grannar, häng och grillkväll med Mia och på söndagen gav jag och barnen oss ner till Halmstad för att träffa gamla vänner (vi var nog 30 st med alla barn!). Igår blev det lunch hos min kusin med familj. Helt underbart!

Anton och en av hans fina vän

Vad som slog mig under påsken vid en promenad ute vid Gottskär är att jag faktiskt bor på ett av de vackraste ställena i världen. Njaee, riktigt i Gottskär bor jag ju inte, men nära... Dessutom bor mina föräldrar på ett annat av de vackraste ställena. Fast jag bodde tidigare  också på ett otroligt vackert ställe, och så Sthlm har jag ju bott i... Eller så är allt bara förbaskat vackert vid vår, särskilt när våren liknar sommar. Jag vet inte. Men med lite fixande börjar det till och med  likna lite här hemma nu i alla fall.

Utsikten mot fjorden  från vårt vardagsrum. Och finare ska det snart bli med lite längre buskage.

Det röjs i trädgården och ska dräneras, mitt loft och Daniels "nördrum" (med projektor, x-box, tv och femtioelva datorer) börjar se ut som något för världen snart.

Mitt loft. Kass bild och bild på nördrummet överlämnar jag till andra. Min i-phone har annat för sig ;)

 

 

Det var väl bara en sak denna vecka som inte varit bra och det tar jag tag i fr o m idag. Men det är bara socker. Men inte så bara när jag inte kan tänka på annat än godis, kommer från diabetessläkter och numera väger mer än min mamma som är längre och mer bystad än mig på köpet, även om det sistnämnda spelar minst roll...

Gubbe grävling

Japp, så har vi ju det här med vårt fantastiska hus då. Det är fukt på fasaden så vi måste dränera. Fukten upptäcktes innan vi flyttade in men pga att huset redan var varudeklarerat besiktningsmässigt trodde vi klantskallar att det räckte och att den försäkringen även omfattade oss. Det gör den inte. Vi måste dränera och vi* måste betala (* läs min pappa, tack för allt:)).

Gubben kom och såg ut som en annan Kåkfarare och började gräva utan att de meddelat att idag var dagen G som i gräv. Gubben står och gräver i vår trädgård nu och nickar inte ens åt oss när vi kikade ut för att titta. Haha, muskler har han u alla fall. Det får man se till att skaffa sig om man vill ha stamkort på kåken eller se ut som en som har det. Anton sprang ut och ropade åt honom:

- Hallå! Vad gör du?
- Gubbe! Hallå! DET ÄR TREVLIGT ATT SVARA ( vrålar).

Inget svar heller. Han är helt i sin egen värld oh bara gräver. Det kanske man lär sig på kåken. Undrar om han kan gräva en tunnel till mig till en hemlig lägenhet i stan? Ingen ide att fråga, han kommer inte att svara. Bara gräva.

The bitch in me

Varför är det så att jag är en mästare på dräpande förolämpningar? Kanske för att jag ofta är så snäll och vid mindre oförrätter växer hornen i min panna sakta och liksom når sin spets till slut och då är jag tvungen att slå till med något dräpande.

Tänk er ett köpcentrum som är fullt. Tänk er tillsammans med en 4-åring som ständigt springer 25 m framför och det är svårt att hinna med för du har ett barn till samt bär 3 kassar. Tänk er en snart 1-åring som ställer sig upp titt som tätt och lutar sig mot kanten i en vagn som saknar sele. Du bär även kassar med tunga leksaker och presenter. I den sista affären ska du ha två ynka meningslösa plagg som flip-flops och en schal. Kön är lång. Det är den alltid på H&M. Harald ställersig upp och för tionde gången håller på att trilla ur vagnen. Då flyttar jag mig en halvmeter för att rädda honom. Ställer mig tillbaka för att markera att vi har kvar platsen.
"Nästa?" kvittrar kassörskan. Då skuttar en tant fram som tidigare stod bakom oss med ca 15 reaplagg.
"Jaha, men ok då", säger jag aningen stött och himlar med ögonen.
"Mamma! Jag trodde det var våran tur!" ropar Anton gällt. "Hon stod efter oss!"
"Det stämmer det", svarar jag. "Men nu trängde tanten i Ellos top från 2007 sig före. Det är så ibland och ibland orkar man inte säga ifrån", svarade jag käckt.
Tanten tittade inte på mig heller. Hon slickade sig om munnen och ögonen lyste när hon såg kassörskan slå in alla BH för 29,90 kr/st.

Svettig och trött men nöjd för hornen hadefått komma ut för denna månaden.

Hur jag vet det om topen? Lätt! Köpte en likadan!!

Borta bra men hemma... nej, just det...

 Har haft några härliga men trötta dagar i Stockholm. Jag hann med att träffa hela sju vänner på fyra dagar och är tacksam för att Kristin stod ut med mig. Det blev utgång och sena kvällar både lördag och måndag, promenad och brunch på Djurgården på söndagen och kurs och middag och fest (som sagt) på måndag och kurs och hemgång på tisdag. Komminikatoinskursen var väl sådär, kan jag väl säga. Den var matnyttig men jag hade velat ha mycket snabbare tempo. Eller så var det ett lugnt tempo som jag skulle lära mig men jag fattar fortfarande inte det där systemet.


Bjuder på en toabild från Riche. Här kände vi oss någorlunda fräscha, jag var inte så fräsch sen. Synd att Bella blond inte ville ta kort på oss. Då hade vi varit urtjusiga. Hon hade kanske gjort det om hon fått vara med. Det tänkte jag inte på :).

Trodde att känslan "borta bra men hemma bäst" skulle infinna sig men det gör den inte för jag bor på en soptipp (och älskar Stockholm). Vi hoppas fortfarande på ersättning från de förra ägarna för i alla fall proppskåpet i duschrummet som hindrar oss att göra vid de nya våtutrymmena. "Cross my fingers" och till och med mina tår så lilltånageln brustit. Ajj! No more high heels for me.

På väg

Det finns en stad som alltid är extra magisk för mig och det är Stockholm. Det är där jag växte upp och det är en av de vackraste städer som finns. Nu är jag på väg dit. På väg till lite egentid, lite fest, lite kurs (jag vill ju bli klok också), lite shopping och till en massa fina vänner. Ska träffa Emma, Kajsa, Kristin, Jennie, Jenny, Sara, Cecilia, Anna och Maria hade jag tänkt. Mycket att hinna med men jag måste passa på och dessutom är det viktigt att hålla mig upptagen. Jag har nämligen aldrig varit ifrån Harald tidigare och troligtvis hinner han somna innan jag är tillbaka.
Men nu ska jag ha några underbara dagar borta. Eller hemma. Jag ska hem. Stockholm är någonstans alltid hemma för mig. Men jag är för blödig och nostalgisk för att titta på huset där vi bodde. Det skulle göra ont. Vi åkte dessutom precis förbi vårt hus i Floda med tåget. Jag tittade inte. Bara lite. På de nya husen.

Tre bra, tre dåliga

Vi börjar med de bra.

1) En bil är äntligen såld, så nu har vi bara två och ser inte ut som miljöbovar och har lite små slantar
2) Har promenerat i tre kvart i det härliga regnet (ni såg rätt, jag gillar regn också) och kommit fram till viktiga, kloka beslut. Tänk att det ska krävas regn för det, alltså ;)!
3) Jag sov 1,5 h på dagen (händer aldrig oavsett hur lite jag sovit på natten)

Okej, nu kommer minuslistan:

1) Har sprängande huvudvärk över höger öga, i högra örat och i högra tinningen och vill kräkas. Migrän kanske orsakad av middagsluren?
2) Daniel lämnade Harald i soffan obevakad så han trillade och slog huvudet i soffbordet och sedan i golvet. Klantarsle, liksom!!
3) Farmor är sämre. Hon är den sista som är kvar. Jag tycker att vi ska växa, men inte bli gamla och dö. Jag gillar det inte. Jag ogillar att förlora människor.

Sol och stjärnsmäll med racket

Hoppas alla har fått lite sol ute idag så smittar det av sig in i sinnet. Det har gett mig sinnesro för dagen i alla fall. Och tur det för jag lade mig två inatt. Vet inte vad det är med mig och mina vakna nätter men jag är beroende av min egen tid när alla andra sover.

Helgen bjöd inte på något vidare väder men det var härligt med besök av Antons bästisar och deras fina mammor i fredags, besök av mina föräldrar i lördags samt dop av min kusins dotter. Bäst av allt var Antons idrottsskola i söndags; han visade sig kunna spela badminton vid första besöket. Min stjärna!!

Söta Harald och snälla Mamma i Kitty-rosa

Han kan stå! I några få sekunder står han dessutom utan att hålla i sig. Lyckades dock inte fånga de sekunderna på bild se kanske var de väldigt korta. Men det är bedårande och han äans stolta min och våra berömmande ögon strålar ikapp.

Igår var jag på intervju för en chefstjänst. Spännande, men de som intervjuade mig återkom två gånger till hur "ung" jag var. Andra och sista gången skrattade jag och sa "tack". Det var ju kul att höra. Jag tror att det gick helt ok och kände mig nöjd efteråt. När jag satte mig i bilen på väg därifrån och trätt på mig pilotglajorna och den svarta skinnjackan igen kom jag på hur jag var klädd i övrigt. ROSA tröja såklart med söta pärlörhängen och håret i hästsvans. Tror fan att jag såg ung ut eller närmare snäll. Hahaha! Nästa intervju får rosa stanna hemma och Pippis häst Lilla Gubben får monopol på frissen.  Han är kanske den enda över 30 som kommer undan med den idag... Men det vore kul att gå vidare. Bara jag inte gör det för att jag ser ut som Pappas flicka i rosa.

Nästan ensam lördagkväll

Det fanns en tid för inte alltför länge sen då det värsta som fanns vore en lördagkväll ensam hemma. Under åren har de varit lätträknade. Jag tror faktiskt att min ena hand kan räkna mina lördagkvällar ensam hemma under åren mellan 18 0ch 28, nästan längre tillbaka i tiden. Bristen på lördagar spenderade på egen hand berodde på min inneboende rastlöshet. Den finns nog kvar. Men den får inget utrymme. Och heller inte ensamma lördagkvällar. Som jag har lärt mig att älska.

Ikväll är sambon ute på galej. Jag älskar de kvällarna. Ännu mer än jag älskar de kvällar då jag själv är ute på galej. Det är underbart att vara ensam vaken i huset. En lördag. För även om man ska upp tidigt dagen efter är det inte bråttom. Det GÅR att älska sina barn mest av allt i hela världen men ändå ibland älska när de sover. Faktiskt. Och det gör de nu. Och jag ska måla. Och skriva. Och vara uppe länge. Längre än vanligt med andra ord. Vad gör ni?

Bra dag och jag bara skrattar

Skriet från fina gatan har upphört. Istället har det bytts ut till skratt med klang av självironi. Vi är så jävla klumpiga. Vi skulle ju gjort fler besiktningar. Status är nedslag på ersättning från de förra ägarna avseende det, i duschrummet, felplacerade proppskåpet samt den felaktiga marknadsföringen om "nytt duschrum", som bara var omkaklat. Står med ett annat nyrenoverat badrum med bubbelbadkar och golvvärme som inte kan inkopplas pga livsfara, enl elektriker samt byggare. Jag tror dem. Och jag skrattar.

Idag har annars varit en mysig dag med lek vid Aludden med Antons bästis Viktor och sedan hel
Eftermiddag hos sysslingarna. Anton bråkade visserligen med alla vid hemmarsch, troligtvis en reaktion och försök att förlänga leken. Jag sa att vi träffar Viktor snart igen, om inte före till påsk. Hjärtat mitt letade upp ett påskägg ur en flyttlåda och sa:
- Här ska mitt och Viktors godis vara sen.
Tur att någon har koll på all röra och lådor, jag har det inte. Jag bara skrattar åt eländet. Allt skulle bli så bra här. Ju.

En gammal vän är som en vacker spegel

Ovanstående citat är en favorit.
Visst ger det energi att prata med en gammal vän? En sådan vän som har känt en längre än halva livet och som kan ens historia (vad gammal jag låter, jag som alltid känner mig som tonåring) och ändå tycker om en, och alltid finns där oavsett var man bor och i vilken fas i livet man befinner sig i? Pratade med tre riktiga energigivare idag, varav en jag känt sedan konfirmationen och vi har aldrig bott i samma stad men ändå alltid följts åt. Dubbelgilla!!

Sunshine on a cloudy day

Hur lycklig blir man inte vid barnens alla milstolpar? Min fina Anton har kunnat skriva sitt namn ett bra tag nu men nu gör han det helt spontant. Han kan alla bokstäverna och när det var dags för kalas i lördags skulle hans prompt skriva på paketet själv. Här står "Till Liam. Anton".

Tiden går verkligen i rasande takt och jag måste bli bättre på att stanna upp och fånga nuet vid olika gyllene tillfällen. Och kommer för det aldrig att bli en prestige-Mamma à la Solsidans mammagrupp som tjatar om sina sååå tidiga barn i Odd Molly-kläder och Hunter-stävlar. Jag kör bara på Hunter, enkelspårigt race ;).

Ljuvliga helg

Solen har tittat fram och vi ska åka till Lerum för att umgås med Antons härliga vänner, Alfons & Wille och sedan ska vi på kalas till Antons syssling - en härlig dag!
Jag planerade egentligen att vara rätt bakis idag för jag hade planerat in After Work med lite tjejkompisar men för utreste gången på en månad fick jag ställa in tjejparty. Denna gång på grund av ögoninflammation. Jag dock en ny Hunky Dory tröja som är helt underbar. Så... Vad gör det om vi kanske inte har råd att riva väggen för att koppla elen rätt för att få ett fungerande badkar? Jag har en ny tröja ;). Mitt vanliga förnekelsebeteende; flykt och shopping i ett.
Kram

Varning för gnäll

Orka liksom!! Får man använda sig av det uttrycket när man fyllt 33? Är man fortfarande mé? Jag chansar.

Vilken otur vi har! Med risk för att låta gnällig och för att få kommentarer som"det är bara pengar" så ska jag berätta om det nya huset.

1) Vi skulle höja upp altanen för att få bättre havsutsikt. Då visade det sig att stuprören gick rätt ner i marken och att det hade bildatas fukt på fasaden och förmodligen ner i källaren också så vi måste dränera. Detta borde ju gått på försäkringen, tycker man, men besiktningsmannen som kommer från gällande försäkringsbolag hade skrivit i besiktningsprotokollet att fukt KAN uppkomma så de betalar inte ut något. Säljarna hade en eminent säljarförsäkring som friskrev dem från alla fel, vilket inte mäklaren upplyste oss om. 

Surt.

2) Vi har gjort om badrummen, nykaklade och allt. Det blev jättefint. Tills att vi duschade och märkte att inte vattnet rann ner mot brunnen och hela golvet blev fyllt av vatten = lutningen är fel på kaklet så hela golvet må¨ste brytas upp. Detta gjordes om i förra veckan, men det visade sig vara fel igen. Nu gör hantverkarna om detta en andra gång. Tredje gången gillt eller..? Men då hittade de ett annat fel. Proppskåpet! Det finns i duschen intill bastun. Ojdå! Det visste jag men jag visste inte att det var livsfarligt i samband med att jordfelsbrytaren även var felplacerad, samt hela elen. Idag hade de även inne en eektriker för att bekräfta felet som sa: "Jag tar inte ens i detta skåpet, det är livsfarligt". Arbetsledaren meddelade mig idag att de kaklar färdigt men vägrar att koppla in badkaret och golvvärmen för det kan innebära livsfara och det står inte dem för. Detta får vi ta med försäkringsbolag och besiktningsman. Jag gissar på att de inte är sugna på att betala ut ett skit eftersom besiktningsmannen kommer från det fantastiska försäkringsbolaget som säljarna har anlitat (som vi fick i knät och inte ens valde). 

Men... det positiva med skiten är att ingen blev skadan eftersom detta tydligen var livsfara.

Det negativa är att jag känner att jag verkligen inte vill bo kvar. Det har varit för mycket skit med detta hus, samt det gamla. Jag skyller dock inte på säljarna, för detta har de omöjligt vetat, men deras friskrivningsförsäkring har varit oerhört oggynnsam för oss.

Som sagt; lägenhet någon? Jag vill ha!!