En trötter man

Det är alltid lite kul att springa på gamla flirtar. Ja, under förutsättning att de inte får dig knäsvag, men det är bara en som alltid kommer att få mig sådan och honom ser jag aldrig. Nej, man får sig en liten nostalgi- och egotripp och klär sig in i rollen som den där fräscha och medvetna 25-åringen igen, som till och med gick förbi VIP-kön på vissa ställen i stan och som personalen på NK glatt fjäskade för, och som var utbjuden på flera dejter i veckan. Vissa män föll mig i smaken, andra inte. Jag föll vissa i smaken, andra inte. När de inte föll mig i smaken brukade jag säga det efter ungefär två-tre oskyldiga dejter på stan. En av dem som jag bara inte var redo för träffade jag i början av min singelperiod (jag hade precis genomgått en slitsam process med en annan) meddelade jag läget över en fika på Condecco. Svaret var: "Inte nu igen, jag är trött på den här skiten." Det visade sig att hans senaste flamma också inte kunnat gå vidare och att tajmingen var ett hinder. Han fortsatte att sms-a,och fråga "om det var läge nu då". Då blev jag anti. Han träffade en annan, som han idag har två barn med. När jag hörde att han hade träffat någon och såg dem tillsammans på avstånd skickade jag ett meddelande och skrev att jag var jätteglad för hans skull och att jag vet att han hade varit perfekt för mig, men det var verkligen tajmingen och sviterna från mitt ex som gjorde att jag bara inte kunde gå vidare. Han skrev tillbaka att det var synd och öste komplimanger över mig. Sedan kom fyllesamtal något år senare när jag var fortfarande singel. Jag tyckte inte det var lämpligt för han hade tjej. Något år senare hörde han av sig igen och då hade jag träffat en. "Du var snabb i vändningarna, kunde du inte sagt något? Jag är trött på den här skiten". Frågetecken liksom, men jag tänkte inte vidare på det. Igår, på Kungsmässan, kom han med ett barn, jag med Harald. Han var jättefin, nu som då. Jag log och skulle precis säga hej när han vände bort blicken. Hur länge får man vara trött egentligen efter en middag, en fika och en vinkväll och max tre pussar? Han måste verkligen vara jäkligt trött, helt enkelt. Eller så är det jag som ser jäkligt sliten ut nio år senare..?

Veckan som gått

Anton har tappat en tand. Först av alla på dagis också, minsann!

Tittut i gluggen!

 Underbara Carolina fick sin fantastiska Daniel och det firades med en oförglömlig tillställning i Långedrag.

Vackraste brudparet

Stranden här i trakten har faktiskt fått en chans även om Halmstad alltid smäller högst. Det kanske inte smällde här, men det glimmade. Anton hittade ett musselskal med pärlor i. Det är mammaspojk, det ;)!!

Allt som glimmar är inte guld, men det kan duga åt Mamma för det...

Bohuslän levererar

Så vackert och så mysigt det är i Bohuslän! Har haft löjligt härliga dagar med krabbfiske, god mat, mys med 13 barn och dessutom gått vilse i smapskogen där med ett gäng kantareller som jag var väl värd.