Kan ni läsa nedan? Inscannat från MåBra. Seriös forskning från seriösa universitet. Så det så. Tänkt fort, Blixten! Och för i h-e, PRATA FORT! Annars slösar du med min tid!!
70-talist, småbarnsmamma som håller på att bli vuxen. Har hjärtat på det rätta stället men ibland fokus uppe i det blå. Vill leva i nuet men längtar till framtiden och är lycklig för allt som varit. Skriver om min vardag, oftast med oslipad fasad, en glimt i ögat och tusen tankar.
Populära inlägg
-
Idag ömmade det på benet när jag bara trädde på strumpbyxorna. Det var galet ömt. När jag kom till jobbet började jag känna lite domningskän...
måndag 27 februari 2012
söndag 19 februari 2012
Parodifestivalen stjäl kronan
Är det inte fantastiskt? Kronprinsessparet kommer nästan att få föda ifred, för alla medier liksom sociala medier lägger full på Melodifestivalen och Ranelid. Jag menar, med tanke på allt annat vi skickat ut som våra musikaliska representanter för Sverige, så var det dags för lite omskakning bland fragglarna och dags att låta en gammelfraggel stå först i ledet. Hoppas att Victoria får lite lugn och ro med sina värkar. Och att det blir en kunglig bebis inatt...
söndag 12 februari 2012
Dags för karriärbyte?
Jag överlevde min första ridtur på år! Helt fantastiskt var det att vara ute och galloppera i skogen med världens finaste islandshäst, Heidar, som jag gärna ville kalla Harald då han inte lydde.
- Ptroo, Harald!
- Nej, skärp dig, Harald!
Hur illa låter inte det?
Hursomhelst så går jag fortfarande på endorfiner över att ha varit ute i mer än en timma, efter flera veckor av förkylning och stillasittande. Jag blir verkligen alltid extremt positivt egdy, likt en bipolär person som når sin högsta nivå (det kanske jag är förresten, inte helt otänkbart) när jag har varit utomhus en längre tid under vinterhalvåret. Så varför blev jag inte skidlärare eller kanske anläggingsarbetare, så att jag hade kunnat få vistas ute hela dagarna? Visst hade jag passat i en orange dräkt?
- Ptroo, Harald!
- Nej, skärp dig, Harald!
Hur illa låter inte det?
Hursomhelst så går jag fortfarande på endorfiner över att ha varit ute i mer än en timma, efter flera veckor av förkylning och stillasittande. Jag blir verkligen alltid extremt positivt egdy, likt en bipolär person som når sin högsta nivå (det kanske jag är förresten, inte helt otänkbart) när jag har varit utomhus en längre tid under vinterhalvåret. Så varför blev jag inte skidlärare eller kanske anläggingsarbetare, så att jag hade kunnat få vistas ute hela dagarna? Visst hade jag passat i en orange dräkt?
torsdag 2 februari 2012
Packning inför skidkonferensen i Schweiz
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)