Jag överlevde min första ridtur på år! Helt fantastiskt var det att vara ute och galloppera i skogen med världens finaste islandshäst, Heidar, som jag gärna ville kalla Harald då han inte lydde.
- Ptroo, Harald!
- Nej, skärp dig, Harald!
Hur illa låter inte det?
Hursomhelst så går jag fortfarande på endorfiner över att ha varit ute i mer än en timma, efter flera veckor av förkylning och stillasittande. Jag blir verkligen alltid extremt positivt egdy, likt en bipolär person som når sin högsta nivå (det kanske jag är förresten, inte helt otänkbart) när jag har varit utomhus en längre tid under vinterhalvåret. Så varför blev jag inte skidlärare eller kanske anläggingsarbetare, så att jag hade kunnat få vistas ute hela dagarna? Visst hade jag passat i en orange dräkt?
Populära inlägg
-
Idag ömmade det på benet när jag bara trädde på strumpbyxorna. Det var galet ömt. När jag kom till jobbet började jag känna lite domningskän...
Låter härligt!
SvaraRaderaOch det där med orange dräkt, Hilda sa en gång att hon vill bli mamma när hon blir stor, och att mammor inte blir byggjobbare... Är det kanske så det är;-)?
Det är bra, Hilda! Hon har helkoll på sin framtid, och grymt bra koll på klädkoderna :)
SvaraRadera