Istället får jag njuta av smaker och känna nostalgi av tonår, och till och med barndom. Men då är frågan; varför blir man mer och mer nostalgisk ju äldre man blir? Är det för att de goda minnena blir fler eller är det helt enkelt för att man är dålig på nuet? Eller försämras psyket ju äldre man blir? Jag säger som Lasse "Det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart". Och under tiden så äter jag upp mitt godis. Hälften är redan uppäten, men jag har ingen ångest för jag körde ett härligt zumbapass så att min rumpa ska bli som när jag var 16. Ta-dam!!
70-talist, småbarnsmamma som håller på att bli vuxen. Har hjärtat på det rätta stället men ibland fokus uppe i det blå. Vill leva i nuet men längtar till framtiden och är lycklig för allt som varit. Skriver om min vardag, oftast med oslipad fasad, en glimt i ögat och tusen tankar.
Populära inlägg
-
Idag ömmade det på benet när jag bara trädde på strumpbyxorna. Det var galet ömt. När jag kom till jobbet började jag känna lite domningskän...
söndag 23 oktober 2011
Nostalgi och glädje
Titta! Hittade mitt älsklingsgodis från USA-tiden nere i NKs källarplan. Skittles, Nerds, Jelly Belly och Reeses. Bra att veta. Då får jag kanske en anledning att besöka NK lite oftare än vad jag gjort de senaste åren, för någon resa till USA vete sjuttsiken hur jag ska hinna med och ha råd med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja, man blir nog mer och mer nostalgisk ju äldre man blir. Jag köpte en rätt ful och luggsliten stickad tyghund på loppis i somras bara för att vi hade en sådan hemma när jag var liten :)
SvaraRaderaJag önskar dig en härlig dag!
Kram Sofia