Härliga Stockholmshelg

Den ägde rum förra helgen i samband med att finaste tjejen fyllde år. Självklart var det lika roligt som alltid där med goda middagar, galet sena kvällar, konstbesök och lite spaning på stan av olika slag, och lite catching-up med fler vänner. Det enda negativa med den staden är att det ligger lite långt bort och

det är lite trist, ju. 

 Skååååål!!



Nästan lördag

Man skulle alltid vara ledig både torsdag och fredag. Då skulle jag kunna jobba till 75, som Fredde tyckte. Idag har varit som lördag. Har haft en jättemysig dag på Noas ark i Onsala med grannen och hennes barn. Barnen har matat kaniner, åkt häst och vagn, klättrat hinderbana, sjungit vid lägerelden med mera. Flera torsdagslördagar på agendan, tack!!

Världens sötaste häst!!

Jättehärlig minisemester

Kom hem från världens mysigaste weekend i Norrbotten i söndags. Längtar redan tillbaka. Aldrig hade jag kunnat ana för tio år sedan att just att jag skulle föredra att semestra i norr i framtiden. Men saker och ting ändras. Människor ändras. Och vad gör vi här på jorden om inte för att växa? Anton gick runt i sin Gunnarsbytröja (fotbollströja från min pappas gamla barndomsby) som han fick av Morfar hela helgen, och vi fick äntligen uppleva en vinter med fin snö, som inte ser ut som grågulfärgad Slush.



I snögrottan som Anton och Morfar gjort på tomten

Det slog mig återigen hur fantastiskt vackert Norrland är och hur mycket jag tyvärr missat genom att vara där på besök alldeles för sällan. Rentav ångestfyllt är det. Särskilt som mina besök inte förekom så frekvent den sista tiden då Farfar levde.



Mysig gård som verkar stå tom. Här vill jag bo!

Det var hur många gamla gårdar och hus runtomkring som verkar ha stått tomma hur länge som helst. Vilket slöseri! Men... det ska ju finnas jobb också...

Allra häftigast var nog att vi fick prova på att åka hudsläde hemma hos min kusin, och Anton lekte superbra med sina sysslingar. De har sju hundar, hur häftigt som helst! Det var lite skönt för honom att få egen tid från sin intensiva lillebror, men sista dagen saknade han Harald och sitt ninjalego, förstås.

Hundlädefärd hemma hos familjen Degerlund (kusin)



Så fick vi även åka snöskoter. Eller jag åkte, och Anton fick köra en liten, liten bit. Han växte en hel meter! Men nu är han sjuk igen och hade 39,9 graders feber idag. Det verkar som att vi ska vara sjuka hela vintern, för det har bara varit en enda vecka då inget barn har varit sjuk. Småprinsarnas immunförsvar var visst inte rustade för 2012... Eller så är det den förbaskade göteborgsvintern som bjuder på skitbaciller?

Skoterfärd. Ja, det är Anton som kör! Mína händer är i luften

Visst fan är det så?

Kan ni läsa nedan? Inscannat från MåBra. Seriös forskning från seriösa universitet. Så det så. Tänkt fort, Blixten! Och för i h-e, PRATA FORT! Annars slösar du med min tid!!

Parodifestivalen stjäl kronan

Är det inte fantastiskt? Kronprinsessparet kommer nästan att få föda ifred, för alla medier liksom sociala medier lägger full på Melodifestivalen och Ranelid. Jag menar, med tanke på allt annat vi skickat ut som våra musikaliska representanter för Sverige, så var det dags för lite omskakning bland fragglarna och dags att låta en gammelfraggel stå först i ledet. Hoppas att Victoria får lite lugn och ro med sina värkar. Och att det blir en kunglig bebis inatt...

Dags för karriärbyte?

Jag överlevde min första ridtur på år! Helt fantastiskt var det att vara ute och galloppera i skogen med världens finaste islandshäst, Heidar, som jag gärna ville kalla Harald då han inte lydde.

- Ptroo, Harald!

- Nej, skärp dig, Harald!

Hur illa låter inte det?

Hursomhelst så går jag fortfarande på endorfiner över att ha varit ute i mer än en timma, efter flera veckor av förkylning och stillasittande. Jag blir verkligen alltid extremt positivt egdy, likt en bipolär person som når sin högsta nivå (det kanske jag är förresten, inte helt otänkbart) när jag har varit utomhus en längre tid under vinterhalvåret. Så varför blev jag inte skidlärare eller kanske anläggingsarbetare, så att jag hade kunnat få vistas ute hela dagarna? Visst hade jag passat i en orange dräkt?

Packning inför skidkonferensen i Schweiz



 Ingen höjdarskärpa, men packningen är ljuvlig



Bara att packa väcker ju suget att kasta sig nedför pisterna. Synd bara att det bara blev att packa upp igen innan jag och väskan ens lämnat hemmet. Hostade så jag kräktes sent igår trots att febern är borta.