Jag har också vuxit genom möten!!

En sån där dag skedde ett sånt där möte. Ett första möte, men också det sista. En musiker. Han gillade Lundell och Cornelis. Han sjöng inte. Ändå var det visor och inga ord jag hörde. Det var nästan som att möta en Dalai Lama. Några timmar äldre var jag mycket klokare senare. I alla fall för ett tag...

"Det du lägger energi på det växer. Ge lite mer till dig själv"

Svampjakt

"Följ bara mig", ropade Anton med den för glada amatörer livsnödvändiga svampboken i handen.
"Nejnej, det är jag som ska gå först!"

Och Antons vilja fick vara lag ute i skogen, men att följa den vägen gav utdelning. Vi kom hem med två liter trattisar och fyra Karl-Johan

 

Bestämd projektledare med sin bibel

Nästan ännu bättre än när vi hittade skatten i trädgården för för en gångs skull var hela familjen med. Det finns liksom aldrig tid och ro till det av någon anledning. Nu ligger svampen på tork och hela huset kommer att dofta torkad svamp imorgon. En härlig oslagbar doft!!

Nöjda killar med samma nöjda min



Nöjd nörd

Vad löjligt nöjd jag är med mig själv efter att bara ha uträttat lite småsaker:

- Lämnat Anton på dagis varje dag denna vecka, trots att det inte är jag som är föräldraledig. Bonus: fick extra kvalitetsvardag med honom
- Bokat in en affärslunch med en chef på ett potentiellt kundbesök. Efter att ha tvekat vågade jag mig på att ringa och det var han som föreslog en lunch!
Eloge till mig själv: Jag kan låta mer intressant än vad jag tror och behöver inte vänta på att få nya arbetsuppgifter utdelade till mig utan kan ta mig nya friheter som nykundsbearbetning.
- Fixat en intervju till en kompis:
Vinst: glädjen att hjälpa andra och förhoppningsvis lite plus på karmat.
- Sagt att jag inte vill ha för mycket på jobbet nu i början:
Plus: lätt att hålla balansen, undvika kor stoppning och hellre överträffa förväntningar i senare läge än att köra stenhårt i starten för att sedan backa.
- Inte shoppat kläder på länge.
Utdelning: pengar i kassan och bidragit till en bättre framtid för mina barn och värnat om planeten.
- Trivts med nya kollegor och fått mÅnga goda skratt i veckan.
Resultat: Kommer det att bli så småningom när jag kommit in i verksamheten. Med trivsel och skratt kommer man långt och lär sig fortare.

Jag är som ett barn som fick alla rätt på provet. Utan att egentligen uträttad något stort. Så vem 17 stoppade små rosa glittertabletter i mitt morgonkaffe? De verkar i alla fall än...

Lite småsaker som

Kvinnor har en fantastisk instinkt. De hittar allting, bara det inte finns framför näsan på dem, sade Oscar Wilde

Hur dråpligt är det inte då? Här har jag gått i skogen och letat (visserligen ibland med barnvagn i terrängen, men ändå...) och tagit avstickare när jag varit ute och joggat för att hitta dem, och så var de här! Här, i vår trädgård alltså! Jag fick panik över hur det såg ut i trädgården och bestämde mig för att jag och Anton skulle röja upp efter att vi lirat lite boll, och där, under gamla bräder och någon ful plastlåda, bredvid den avsågade björkstubben hittade vi ett gäng stora kantareller! Tre liter blev det. Lycka! Dråpligt, men grymt goda kvällsmackor kvällen före mitt nya jobb. 

Ja, visst är det maskrosblad mitt bland kantarerllerna!! Usch, men när altanen är helt klar plus dräneringen så kanske vi hittar fler skatter. Har ju knappt velat vara där tidigare utan att bli trött med allt bråte...

Fångat dagen

Och njutit av lilla Harald. Vi hade en alldeles egen fikadate på Espresso House. Mysigt värre.

Föräldramöte

Jag tror att personalen på Antons dagis önskar att jag inte kom idag eftersom jag har varit så gnällig mot dem, men jag kommer att dyka upp. Förra onsdagen var det ingen pedagog som ens sa "hejdå" till honom när han gick ut när jag kom. Jag stack själv in huvudet och vinkade. På torsdagen syntes heller ingen vuxen till vid hämtning. Kass koll. Tur att ingen har hämtat fel barn som man har läst om i tidningarna.

- Vad har du lekt idag?
- Jag har lekt själv. Det var ingen som ville leka med mig. Jag sa "ja", men de sa "nej".

-Varför är han inte med i killgänget?
-De har ju känt varann längre. Och han är ju inte direkt så framåt själv heller.

Frågorna har varit mina. Svaren Antons respektive en pedagogs. Jag är missnöjd. Riktigt bedrövad eftersom vi inte bytte. Jag ska försöka vara snäll ikväll. Jag och en annan ny tjejs mamma tycker lika. Kass koll. Detta måste bli bättre.

Lyckofynd och egna oaser

Jag skapar mina egna små ¨mysvrår" som ett litet barn som bygger kojor. Jag tänker bli bättre på att förbättra hemmavid och göra vad jag kan för att skapa själ till det hus som jag bor i och önskar att jag inte bodde i. Efter att jag varit på massage inne i stan tog jag en nostalgisk omväg till mina gamla kvarter i Majorna och stannade förbi en antikaffär och där var den, den gamla kistan som jag letat efter.

 

Såå vacker. Lycka! 

 "Äntligen! Min skattkista", ropade Anton. 

Kanske inte riktigt var tanken, men den kan alltid blir förvaringsutrymme till små skatter som han har gjort och minnesgrejer från killarnas småbarnstid. 

Fyndade även en gammal LP-skiva med en gammal favorit som faktiskt är begraven tvärs över antikaffären i fråga samt min gamla lägenhet. Japp, sanning. Alltid älskat Afzeluis. Står som en tavla på mitt fina loft nu.

En gammal hederlig LP-skiva. Håller tummarna att jag lyckas blåsa liv i LP-spelaren

Vad härligt! Att handla kläder ger mig ofta ångest, och det har jag slutat med. Det är tillfälliga lyckokickar och jag har redan alldeles för mycket. En runda på ett klädvaruhus ger en mer märknar och omedelbar förändring än vad lite soulsearching eller  shopping för hemmet gör. De flesta i vardagen är så stressade och har ändå så fullt upp att de inte har tid att "se" en människa utan kategoriserar gladeligen in dem i olika typer med tillhörande intressen, preferenser, sociala liv och ekonomisk situation utifrån enbart de kläder som bärs. Vill man märkas och förnya sig själv och få några minuter i rampljuset är en ny, hyfsat exklusiv kappa perfekt. Jag tjatar ofta om detta. Ändå har jag svårt att leva som jag lär. Tills nu. Det är verkligen stopp på nya kläder till Sofie. För hela kvarvarande del av 2011, och eventuellt längre. Jag har så sjukt mycket gamla men ändå nya (vissa oanvända) slit- och slängkläder och det är ogynnsamt för miljö, ekonomi med mera. Och i den ångestfyllda vardag som har ägt rum under hela våren har jag ägnat löjligt mycket tid och pengar åt nätshopping för att förflytta mitt fokus. Till slut blir det ändå bara att jag slinker i min randiga klänning (reafynd på 50 spänn) eller slitna Sevenjeans och någon svart t -shirt till.

Detta var det sista jag handlade till mig själv innan shop-stoppet. Min älskade Gretaklänning i siden (också ett rea-fynd och oanvänd) men den hänger som en tavla tills den får lov att hänga på mig. Det var tänkt ikväll, för jag ska på bröllopsfest till Marie och Martin (ska bli så underbart roligt). Men det regnar ju. Den får fylla funktionen av en sol tills nästa tillfälle kommer. Kan ju vara bra med en liten sol inomhus nu när vi går mörkare tider till mötes. Så kan den få lufta sig till våren istället. Ojoj, undrar hur det här kommer att gå, men det är mycket roligare att inte bara handla förbrukningsvaror till sig själv. Önska mig lycka till.

Min vackra höstsol som lite höstterapi nu när det mörknar