Dagens outfit eller..?

Nej. Jag tänker faktiskt inte lägga ut Dagens outfit och hade heller inte kommit undan med det. Det gör nog ingen över30, förutom möjligtvis Rachel Zoe. Vem Rachel Zoe är? Bra, då läser du inte så mycket skräptidningar. 

Däremot är jag numera ägare av ett par Reebok Easytone (även om jag besparar mig att lägga ut dem som Dagens...)och jag undrar var de hållit hus hela mitt liv för de funkar faktiskt. Har träningsvärk efter att ha enbart provgått dem inomhus i två timmar, och nej, svetten stänkte inte så vi pratar inte självuppfyllande profetia.

Nu kan Anton nästan cykla helt själv. I förrgår skulle Daniel gå ut och cykla med honom. "Kul*", tänkte jag. Sedan går jag ut och upptäcker att de cyklar i backar och att Anton saknar hjälm.Jag springer ut och säger till, varpå Daniel blir så disträ att han släpper pinnen. Inte bra, men Anton cyklar faktiskt riktigt bra :). Fast jag är fortfarande sur för det där med hjälmen. Såhär ska det se ut! Förutom att morsan då har för liten kofta ;). Dagens självdistans.

Mera påsk åt folket

Vilken underbar påskhelg! Favoritblomman stoltserar i var och varannan backe (måtte den vara länge, det finns inget så vackert som vitsippor!), godis har det funnits gott om, och umgänge vänner och familj likaså.
Dock åkte mina föräldrar till Mallorca på Långfredagen poch konstaterade lite halvsurt att det var sämre väder där och lika mycket folk som i Tylösand under den 30-gradiga industrisemester. Inget slår den svenska bästkusten, så är det bara!

På onsdagen bytte Anton påskgodis med bästa vännen och jag fick uppdatera mig med hans fina mamma och sedan åkte vi ner till Halmstad för att morsa på kaninisar och gullefjunar där. Jag hann med lite powerwalks längs Prins Bertils stig, påskmiddagar, lek och lunch med Antons kompisar Erik o Viktor fr Sthlm m föräldrar. Fredagen tog jag mig upp till Onsala igen. Påskafton blev det fika hos grannar, häng och grillkväll med Mia och på söndagen gav jag och barnen oss ner till Halmstad för att träffa gamla vänner (vi var nog 30 st med alla barn!). Igår blev det lunch hos min kusin med familj. Helt underbart!

Anton och en av hans fina vän

Vad som slog mig under påsken vid en promenad ute vid Gottskär är att jag faktiskt bor på ett av de vackraste ställena i världen. Njaee, riktigt i Gottskär bor jag ju inte, men nära... Dessutom bor mina föräldrar på ett annat av de vackraste ställena. Fast jag bodde tidigare  också på ett otroligt vackert ställe, och så Sthlm har jag ju bott i... Eller så är allt bara förbaskat vackert vid vår, särskilt när våren liknar sommar. Jag vet inte. Men med lite fixande börjar det till och med  likna lite här hemma nu i alla fall.

Utsikten mot fjorden  från vårt vardagsrum. Och finare ska det snart bli med lite längre buskage.

Det röjs i trädgården och ska dräneras, mitt loft och Daniels "nördrum" (med projektor, x-box, tv och femtioelva datorer) börjar se ut som något för världen snart.

Mitt loft. Kass bild och bild på nördrummet överlämnar jag till andra. Min i-phone har annat för sig ;)

 

 

Det var väl bara en sak denna vecka som inte varit bra och det tar jag tag i fr o m idag. Men det är bara socker. Men inte så bara när jag inte kan tänka på annat än godis, kommer från diabetessläkter och numera väger mer än min mamma som är längre och mer bystad än mig på köpet, även om det sistnämnda spelar minst roll...

Gubbe grävling

Japp, så har vi ju det här med vårt fantastiska hus då. Det är fukt på fasaden så vi måste dränera. Fukten upptäcktes innan vi flyttade in men pga att huset redan var varudeklarerat besiktningsmässigt trodde vi klantskallar att det räckte och att den försäkringen även omfattade oss. Det gör den inte. Vi måste dränera och vi* måste betala (* läs min pappa, tack för allt:)).

Gubben kom och såg ut som en annan Kåkfarare och började gräva utan att de meddelat att idag var dagen G som i gräv. Gubben står och gräver i vår trädgård nu och nickar inte ens åt oss när vi kikade ut för att titta. Haha, muskler har han u alla fall. Det får man se till att skaffa sig om man vill ha stamkort på kåken eller se ut som en som har det. Anton sprang ut och ropade åt honom:

- Hallå! Vad gör du?
- Gubbe! Hallå! DET ÄR TREVLIGT ATT SVARA ( vrålar).

Inget svar heller. Han är helt i sin egen värld oh bara gräver. Det kanske man lär sig på kåken. Undrar om han kan gräva en tunnel till mig till en hemlig lägenhet i stan? Ingen ide att fråga, han kommer inte att svara. Bara gräva.

The bitch in me

Varför är det så att jag är en mästare på dräpande förolämpningar? Kanske för att jag ofta är så snäll och vid mindre oförrätter växer hornen i min panna sakta och liksom når sin spets till slut och då är jag tvungen att slå till med något dräpande.

Tänk er ett köpcentrum som är fullt. Tänk er tillsammans med en 4-åring som ständigt springer 25 m framför och det är svårt att hinna med för du har ett barn till samt bär 3 kassar. Tänk er en snart 1-åring som ställer sig upp titt som tätt och lutar sig mot kanten i en vagn som saknar sele. Du bär även kassar med tunga leksaker och presenter. I den sista affären ska du ha två ynka meningslösa plagg som flip-flops och en schal. Kön är lång. Det är den alltid på H&M. Harald ställersig upp och för tionde gången håller på att trilla ur vagnen. Då flyttar jag mig en halvmeter för att rädda honom. Ställer mig tillbaka för att markera att vi har kvar platsen.
"Nästa?" kvittrar kassörskan. Då skuttar en tant fram som tidigare stod bakom oss med ca 15 reaplagg.
"Jaha, men ok då", säger jag aningen stött och himlar med ögonen.
"Mamma! Jag trodde det var våran tur!" ropar Anton gällt. "Hon stod efter oss!"
"Det stämmer det", svarar jag. "Men nu trängde tanten i Ellos top från 2007 sig före. Det är så ibland och ibland orkar man inte säga ifrån", svarade jag käckt.
Tanten tittade inte på mig heller. Hon slickade sig om munnen och ögonen lyste när hon såg kassörskan slå in alla BH för 29,90 kr/st.

Svettig och trött men nöjd för hornen hadefått komma ut för denna månaden.

Hur jag vet det om topen? Lätt! Köpte en likadan!!

Borta bra men hemma... nej, just det...

 Har haft några härliga men trötta dagar i Stockholm. Jag hann med att träffa hela sju vänner på fyra dagar och är tacksam för att Kristin stod ut med mig. Det blev utgång och sena kvällar både lördag och måndag, promenad och brunch på Djurgården på söndagen och kurs och middag och fest (som sagt) på måndag och kurs och hemgång på tisdag. Komminikatoinskursen var väl sådär, kan jag väl säga. Den var matnyttig men jag hade velat ha mycket snabbare tempo. Eller så var det ett lugnt tempo som jag skulle lära mig men jag fattar fortfarande inte det där systemet.


Bjuder på en toabild från Riche. Här kände vi oss någorlunda fräscha, jag var inte så fräsch sen. Synd att Bella blond inte ville ta kort på oss. Då hade vi varit urtjusiga. Hon hade kanske gjort det om hon fått vara med. Det tänkte jag inte på :).

Trodde att känslan "borta bra men hemma bäst" skulle infinna sig men det gör den inte för jag bor på en soptipp (och älskar Stockholm). Vi hoppas fortfarande på ersättning från de förra ägarna för i alla fall proppskåpet i duschrummet som hindrar oss att göra vid de nya våtutrymmena. "Cross my fingers" och till och med mina tår så lilltånageln brustit. Ajj! No more high heels for me.

På väg

Det finns en stad som alltid är extra magisk för mig och det är Stockholm. Det är där jag växte upp och det är en av de vackraste städer som finns. Nu är jag på väg dit. På väg till lite egentid, lite fest, lite kurs (jag vill ju bli klok också), lite shopping och till en massa fina vänner. Ska träffa Emma, Kajsa, Kristin, Jennie, Jenny, Sara, Cecilia, Anna och Maria hade jag tänkt. Mycket att hinna med men jag måste passa på och dessutom är det viktigt att hålla mig upptagen. Jag har nämligen aldrig varit ifrån Harald tidigare och troligtvis hinner han somna innan jag är tillbaka.
Men nu ska jag ha några underbara dagar borta. Eller hemma. Jag ska hem. Stockholm är någonstans alltid hemma för mig. Men jag är för blödig och nostalgisk för att titta på huset där vi bodde. Det skulle göra ont. Vi åkte dessutom precis förbi vårt hus i Floda med tåget. Jag tittade inte. Bara lite. På de nya husen.

Tre bra, tre dåliga

Vi börjar med de bra.

1) En bil är äntligen såld, så nu har vi bara två och ser inte ut som miljöbovar och har lite små slantar
2) Har promenerat i tre kvart i det härliga regnet (ni såg rätt, jag gillar regn också) och kommit fram till viktiga, kloka beslut. Tänk att det ska krävas regn för det, alltså ;)!
3) Jag sov 1,5 h på dagen (händer aldrig oavsett hur lite jag sovit på natten)

Okej, nu kommer minuslistan:

1) Har sprängande huvudvärk över höger öga, i högra örat och i högra tinningen och vill kräkas. Migrän kanske orsakad av middagsluren?
2) Daniel lämnade Harald i soffan obevakad så han trillade och slog huvudet i soffbordet och sedan i golvet. Klantarsle, liksom!!
3) Farmor är sämre. Hon är den sista som är kvar. Jag tycker att vi ska växa, men inte bli gamla och dö. Jag gillar det inte. Jag ogillar att förlora människor.

Sol och stjärnsmäll med racket

Hoppas alla har fått lite sol ute idag så smittar det av sig in i sinnet. Det har gett mig sinnesro för dagen i alla fall. Och tur det för jag lade mig två inatt. Vet inte vad det är med mig och mina vakna nätter men jag är beroende av min egen tid när alla andra sover.

Helgen bjöd inte på något vidare väder men det var härligt med besök av Antons bästisar och deras fina mammor i fredags, besök av mina föräldrar i lördags samt dop av min kusins dotter. Bäst av allt var Antons idrottsskola i söndags; han visade sig kunna spela badminton vid första besöket. Min stjärna!!