"Du ska hålla käften annars käkar jag dig till middag"

Vad hände med min lilla, blyga lintott? För mycket skit på TV, kanske?

"Du ska inte vara så kaxig, annars äter jag upp dig och så får du vara bebis i min mage i nio månader igen".
"Nej, mamma, man kan ju inte äta upp barn. Bara människor":

Finaste kommentaren

"Harald. Så var det för mig också när jag var liten. Och jag har inte ens haft någon storebror som berättat hur det är".

Bröderna satt och lekte på golvet i Antons rum och Harald var lite ledsen för något. Underbart lyckorus kände jag. Och vilken omtänksam femåring jag har sen!

Tiden går

Vilket långt uppehåll jag haft nu igen. Jag fattar inte alla som uppdaterar sig överallt flera gånger om dagen. De dagdrömmer inte så mycket som jag. Idag fick jag inte ett skit gjort på jobbet, jag bara gick och smålog och tänkte på min härliga tjejhelg. Fler sådana!

Annars har vi haft projekt avlusning här och Anton gillade att leka Madicken och sjunga "vi badar våra pippor", lite småutflykter och gjort tappra försök med att förlänga sommaren. Nu är det verkligen höst, men det gör inget. Jag älskar hösten, absolut bästa årstiden!!

En trötter man

Det är alltid lite kul att springa på gamla flirtar. Ja, under förutsättning att de inte får dig knäsvag, men det är bara en som alltid kommer att få mig sådan och honom ser jag aldrig. Nej, man får sig en liten nostalgi- och egotripp och klär sig in i rollen som den där fräscha och medvetna 25-åringen igen, som till och med gick förbi VIP-kön på vissa ställen i stan och som personalen på NK glatt fjäskade för, och som var utbjuden på flera dejter i veckan. Vissa män föll mig i smaken, andra inte. Jag föll vissa i smaken, andra inte. När de inte föll mig i smaken brukade jag säga det efter ungefär två-tre oskyldiga dejter på stan. En av dem som jag bara inte var redo för träffade jag i början av min singelperiod (jag hade precis genomgått en slitsam process med en annan) meddelade jag läget över en fika på Condecco. Svaret var: "Inte nu igen, jag är trött på den här skiten." Det visade sig att hans senaste flamma också inte kunnat gå vidare och att tajmingen var ett hinder. Han fortsatte att sms-a,och fråga "om det var läge nu då". Då blev jag anti. Han träffade en annan, som han idag har två barn med. När jag hörde att han hade träffat någon och såg dem tillsammans på avstånd skickade jag ett meddelande och skrev att jag var jätteglad för hans skull och att jag vet att han hade varit perfekt för mig, men det var verkligen tajmingen och sviterna från mitt ex som gjorde att jag bara inte kunde gå vidare. Han skrev tillbaka att det var synd och öste komplimanger över mig. Sedan kom fyllesamtal något år senare när jag var fortfarande singel. Jag tyckte inte det var lämpligt för han hade tjej. Något år senare hörde han av sig igen och då hade jag träffat en. "Du var snabb i vändningarna, kunde du inte sagt något? Jag är trött på den här skiten". Frågetecken liksom, men jag tänkte inte vidare på det. Igår, på Kungsmässan, kom han med ett barn, jag med Harald. Han var jättefin, nu som då. Jag log och skulle precis säga hej när han vände bort blicken. Hur länge får man vara trött egentligen efter en middag, en fika och en vinkväll och max tre pussar? Han måste verkligen vara jäkligt trött, helt enkelt. Eller så är det jag som ser jäkligt sliten ut nio år senare..?

Veckan som gått

Anton har tappat en tand. Först av alla på dagis också, minsann!

Tittut i gluggen!

 Underbara Carolina fick sin fantastiska Daniel och det firades med en oförglömlig tillställning i Långedrag.

Vackraste brudparet

Stranden här i trakten har faktiskt fått en chans även om Halmstad alltid smäller högst. Det kanske inte smällde här, men det glimmade. Anton hittade ett musselskal med pärlor i. Det är mammaspojk, det ;)!!

Allt som glimmar är inte guld, men det kan duga åt Mamma för det...

Bohuslän levererar

Så vackert och så mysigt det är i Bohuslän! Har haft löjligt härliga dagar med krabbfiske, god mat, mys med 13 barn och dessutom gått vilse i smapskogen där med ett gäng kantareller som jag var väl värd.

Social katastrof

Vilken mysig vecka som har passerat så fort! Fantastiskt väder och underbart umgänge med gamla vänner och familj. Och det är ju så härligt bra i en mindre stad som Halmstad där allt finns! Man hinner med typ powerwalk på morgonen, krabbfiske med Kina och barn på förmiddagen, sushilunch på altanen och sedan trädgårdshäng på em med kompisar fr Sthlm och en liten ihopslängd grillkväll med ett annat gäng på stranden.
Mitt problem är att jag är lite störd periodare även där. Jag älskar att ha fullt upp och kan vara världens mest sociala människa hur länge som helst men efter en tid svämmar det liksom över. Jag har fått lite lite egentid och måste fylla på det kontot ett aning. Därför har jag bestämt mig för att inte åka med till Bohuslän imorgon. Sug på den! Men jag längtar efter en dag att gå ut och springa, rensa ogräs, söka jobb (eller inte, men jag måste!!) och skriva (eller inte, jag vill, men har ingen inspiration när jag har saknat egentid för mycket). Sedan kör jag upp till övriga gänget i Bohuslän! Men jag måste få vara lite själv imorgon. Och nej, jag kan inte vara lagom något. Aldrig kunnat, även om jag så skulle ha velat det... Godnattkram!

Morsan levererar viss inte

- När serveras filmen egentligen?

- Serveras? Jag skrattar.

- Ja, du serverar ju ingenting. Bara frukost. Och det regnar, och vi är i Halmstad. Och det vet du!

Golfstjärnorna

Halmstadveckan avslutas med en tredagars kurs i golf.
- Vad är roligast på golfkursen?
- Att mata fiskarna i dammen och leka med Adam.

Anton och sommarkompisen Adam laddade inför första golflektionen

Underbara Halmstad

Haft en jättehärlig helg hos föräldrarna och hunnut med en hel del, bland annat att äta sushi på Umai två gånger, träffa Kajsas lilla bebis, som Harald bara ville adoptera. Han kunde hursomhelst varken sluta krama honom eller sluta prata om att krama honom. Emma och jag hann även med en kväll på Zigges garage med våra femåringar. Dock skulle jag skippat glassen på torget till efterrätt för jag hann kräkas hela sex gånger igår kväll och få ut lite go och gul galla. Hann även idag med en två timmars promenad förbi Gessles hus då med Therese för lite uppdatering om den senaste veckan, samt lite strandhäng med barnen och föräldrarna, och så har det hunnits med lite lek vid nya playgrounden vid havet hos MaPa. En härlig helg! Inte bilder på allt, inte på spy-Sofie. Lägger istället till en fiin bild på mig. Passa på och njut; de växer varken på träd eller på hög i kameraminnen, men det där med Instagram var ett bra tips som jag fick av en kompis ;).

Killarna på världens bästa sushiställe, Umai. Vill helst inte äta sushi
någonannanstans efter två år där som återkommande stammis

Anton vid nya naturlekplatsen i Stenhuggeriet

Harald och Isak. "Harald krama Isak" har han sagt upprepade gånger. Det var nog en stor grej för honom att känna sig stor ;)



Killarna på stan, som varit med sina mammor på restaurang.
 De hade RÄTT kul.
Mer åt oss än med oss.



Lilla Bus på Zigges garage



Pappa pch Harald på väg till stranden



På väg till galej. Såhär såg jag ut till idag,
för idag åkte luggen av igen.
Jag ser yngre ut i lugg, så är det bara!



Vackert

Titta! Jag har nog aldrig sett vackrare träd i hela mitt liv. Skulle ha släpat med mig lite plantor från Spanien om jag hittat några. Får nöja mig med bilden som inte ens gör den fina lila färgen rättvis.

Alive and kickin'

Njaee, sparkar gör jag inte men jag lever. Men jag har haft ett lååångt uppehåll här. Har jag skjutit upp något länge så blir det bara ångestfyllt att ta tag i det. Så är det med t ex den gamla tråkiga tentan i externredovisning. Men att blogga är inte tråkigt, men mitt humör har varit tråkigt. Jag blev uppsagd (bland flera) på grund av arbetsbrist, och imorgon är min sista dag på jobbet.
Annars har det faktiskt inträffat roligheter som en semesterresa till Alicante med en av mina bästa vänner, jag har varit med Anton på sammanlagt 7 kalas bara under juli och blir så lycklig av att se honom så uppspelt som han blir när han bara öppnar inbjudningskortet. Sedan så har jag tagit mig till gymet, handlat en massa fint till mig eftersom jag var värd det när läkaren meddelade att jag inte hade någon farlig hudtumör. Ja... Men jag har bara sökt ett nytt jobb, för jag ska inte ta något bara för att det är ett jobb inom min arena. Och jag ska fundera på vad jag vill bli när jag blir stor. Allt har en mening. Men uppsärningen kunde kommit lite lägligare...

Mamma upp i dagen

Anton älskar hästar, sushi och fick första kyssen idag på dagis. Precis som sin mamma. Då har man väl lyckats? Eller total misslyckats?
Här på mysig ridtur hos kompis på Barntimme.

Jag bara undrar...

Alltså om man köper en 12-bitars sushi till sig själv och en sjuk 2-åring,
så räknar man med att man får ha minst 8 av bitarna för sig själv. Eller hur?
Och inte fem!! Han åt som en galning och ropade "suhsi" "sushi" och gnällde så fort jag stoppade i mig en bit. Så kan det vara

Vattentätt

"Jag skulle bara kolla så att de var vattentäta och att ninjorna kunde simma".

Det kunde de. Lejonstövlarna från Skopunkten för 99 kr höll. Det var ganska kul, så jag tog ett foto. Ännu roligare i efterhand var att ett par Hunter tidigare läckt. De var inte köpta på Skopunkten och kostade inte 99 kr. Det var inte roligt då, men nu är det ganska kul. Undrar förresten vilket pucko som köpte Hunterstövlar för att vara fin i regnet? De fyller ju inte ens sin funktion. Ägarinnan blev inte arg som Emils pappa i alla fall.

Roten till allt ont

Kan det vara 2 x 2 kvm maskrosblad på trädgården? Jag har grävt upp skiten och ser ut som Äckel-Päckel på mina händer. Och spana in roten här alltså! För mig som inte har så gröna fingrar var det en rejäl ondsint rot som matchar illa mot mina guldringar med bling på. Kan tala om att det gick på bekostnad av en trädgårdsspade och ett ogrässpätt. Så rätt stark är jag allt vad ;)?

Ding ding, tjing tjing!!

Dingedingedingedingdingding! Här glider Harry Barry den andra bananen in. Bara sådär. Så att ni vet ;)

När man haft bråttom måste man stanna upp och vänta på sin själ

Jag var med om en olycka för ett par veckor sedan. Jag blev påkörd framifrån av en bilist som fastnat i en lastbil framför och när denne till slut kom loss slog bilen runt och sladdade i 180 grader och körde rakt in i mig.
Det var obehagligt och det tog tid för mig att reagera och ta in vad som egentligen hände. Ovanstående ordspråk är rätt passande för det perspektiv som man får när något sådant inträffat. Jag har alltid bråttom, är alltid på väg och alltid för sen. Men denna gång var det inte mitt fel. Jag höll inte ens på att mixtra med radion, som jag brukar.
Jag är bara väldigt glad att jag hade Daniels bil, som är ännu säkrare än min, och att inte Harald var med för han har sin bilbarnsstol vid passagerarsätet och den delen av bilen var som värst förolyckad.

Härliga Stockholmshelg

Den ägde rum förra helgen i samband med att finaste tjejen fyllde år. Självklart var det lika roligt som alltid där med goda middagar, galet sena kvällar, konstbesök och lite spaning på stan av olika slag, och lite catching-up med fler vänner. Det enda negativa med den staden är att det ligger lite långt bort och

det är lite trist, ju. 

 Skååååål!!



Nästan lördag

Man skulle alltid vara ledig både torsdag och fredag. Då skulle jag kunna jobba till 75, som Fredde tyckte. Idag har varit som lördag. Har haft en jättemysig dag på Noas ark i Onsala med grannen och hennes barn. Barnen har matat kaniner, åkt häst och vagn, klättrat hinderbana, sjungit vid lägerelden med mera. Flera torsdagslördagar på agendan, tack!!

Världens sötaste häst!!

Jättehärlig minisemester

Kom hem från världens mysigaste weekend i Norrbotten i söndags. Längtar redan tillbaka. Aldrig hade jag kunnat ana för tio år sedan att just att jag skulle föredra att semestra i norr i framtiden. Men saker och ting ändras. Människor ändras. Och vad gör vi här på jorden om inte för att växa? Anton gick runt i sin Gunnarsbytröja (fotbollströja från min pappas gamla barndomsby) som han fick av Morfar hela helgen, och vi fick äntligen uppleva en vinter med fin snö, som inte ser ut som grågulfärgad Slush.



I snögrottan som Anton och Morfar gjort på tomten

Det slog mig återigen hur fantastiskt vackert Norrland är och hur mycket jag tyvärr missat genom att vara där på besök alldeles för sällan. Rentav ångestfyllt är det. Särskilt som mina besök inte förekom så frekvent den sista tiden då Farfar levde.



Mysig gård som verkar stå tom. Här vill jag bo!

Det var hur många gamla gårdar och hus runtomkring som verkar ha stått tomma hur länge som helst. Vilket slöseri! Men... det ska ju finnas jobb också...

Allra häftigast var nog att vi fick prova på att åka hudsläde hemma hos min kusin, och Anton lekte superbra med sina sysslingar. De har sju hundar, hur häftigt som helst! Det var lite skönt för honom att få egen tid från sin intensiva lillebror, men sista dagen saknade han Harald och sitt ninjalego, förstås.

Hundlädefärd hemma hos familjen Degerlund (kusin)



Så fick vi även åka snöskoter. Eller jag åkte, och Anton fick köra en liten, liten bit. Han växte en hel meter! Men nu är han sjuk igen och hade 39,9 graders feber idag. Det verkar som att vi ska vara sjuka hela vintern, för det har bara varit en enda vecka då inget barn har varit sjuk. Småprinsarnas immunförsvar var visst inte rustade för 2012... Eller så är det den förbaskade göteborgsvintern som bjuder på skitbaciller?

Skoterfärd. Ja, det är Anton som kör! Mína händer är i luften

Visst fan är det så?

Kan ni läsa nedan? Inscannat från MåBra. Seriös forskning från seriösa universitet. Så det så. Tänkt fort, Blixten! Och för i h-e, PRATA FORT! Annars slösar du med min tid!!

Parodifestivalen stjäl kronan

Är det inte fantastiskt? Kronprinsessparet kommer nästan att få föda ifred, för alla medier liksom sociala medier lägger full på Melodifestivalen och Ranelid. Jag menar, med tanke på allt annat vi skickat ut som våra musikaliska representanter för Sverige, så var det dags för lite omskakning bland fragglarna och dags att låta en gammelfraggel stå först i ledet. Hoppas att Victoria får lite lugn och ro med sina värkar. Och att det blir en kunglig bebis inatt...

Dags för karriärbyte?

Jag överlevde min första ridtur på år! Helt fantastiskt var det att vara ute och galloppera i skogen med världens finaste islandshäst, Heidar, som jag gärna ville kalla Harald då han inte lydde.

- Ptroo, Harald!

- Nej, skärp dig, Harald!

Hur illa låter inte det?

Hursomhelst så går jag fortfarande på endorfiner över att ha varit ute i mer än en timma, efter flera veckor av förkylning och stillasittande. Jag blir verkligen alltid extremt positivt egdy, likt en bipolär person som når sin högsta nivå (det kanske jag är förresten, inte helt otänkbart) när jag har varit utomhus en längre tid under vinterhalvåret. Så varför blev jag inte skidlärare eller kanske anläggingsarbetare, så att jag hade kunnat få vistas ute hela dagarna? Visst hade jag passat i en orange dräkt?

Packning inför skidkonferensen i Schweiz



 Ingen höjdarskärpa, men packningen är ljuvlig



Bara att packa väcker ju suget att kasta sig nedför pisterna. Synd bara att det bara blev att packa upp igen innan jag och väskan ens lämnat hemmet. Hostade så jag kräktes sent igår trots att febern är borta.

Skål för mig!

Efter förra helgens stress och tvång till innesittande gav det intensiva pluggandet av statistik och gamla skolor inom psykologin och dess grundare ett resultat! Numera är jag certifierad till att utföra personlighets- och färdighetstester. Så trots att jag ligger nerbäddad i min ynklighet till följd av förkylningen så tar jag nog och utbringar en liten skål för mig själv!!

Vilken tråkig och meningslös helg

Trots snön. Trots solskenet och trots att jag numera är med I-pad, så är det den mest värdelösa helgen på länge. Jag har nämligen inte möjlighet att glädjas åt varken det ena eller det andra för jag måste plugga och det är på grund av att vi fick allt material alldeles för sent.
Nästa vecka ska jag gå en kurs. Den omfattar 10 h självstudier samt 8 förtester, och jag fick allt i fredags eftersom det blivit någon administrativ miss, som företaget (inte vårt, utan det utbildningsansvariga) rådat över. Vi skulle fått det för tre veckor sedan. Korvstoppning brukar heller inte vara en rekommenderbar metod att läsa in sig på. Det vore kul att få godkänt på kursen i alla fall. Så denna helg är jag en sådan som alla älskar att ogilla, en gnällig jävel, som visserligen har en ganska tjusig vy utanför fönstret. Hade dock gärna sett skitväder ute istället, då kanske jag hade injicerats med en liiite högre grad av motivation. Suck...

"VILL du gifta dig med mig eller inte?"

"Eh, ja, hihi. Det vill jag ju", svarar jag.

"Men då får du inte säga dumma saker till mig mer".
"Ja, men när du vill få Harald till att kasta kastruller och bollar på bordet när jag har ställt fram maten, så blir Mamma arg. Du vet ju bättre än så".
"Nu gör du det igen", säger Anton. Och då blir jag arg och får trekantiga ögon.
"Ja, men vill du gifta dig med mig då?"
"JAA, det är ju det jag vill. Därför ska du säga snälla saker och inte att jag säger saker till Harald".

Vilket celebert frieri! Jag får fundera på villkoren från den lille charmige piraten.

Picknick och korvgrillning i det gröna

med Linda och barn fick bli korvgrillning och pickninck hemma hos dem, och det var verkligen riktigt mysigt det! Och mattan och granen höll sina gröna färger. Och som vanligt blundas det demonstrativt vid fotografering.



Oops

Mjölken i yoghurten istället för i kaffet. Det kallar jag laktosbomb. Och det kallar jag trött. Men nu har jag fått mitt kaffe i alla fall. Tur att jag är föräldraledig imorgon igen..;)

Oops! I did it (again?). Nästan som Britney, fast jag gör en bättre häst...