Bara störande

En annan fördel med att vara mammaledig är att man kan åka och handla på Kvantum på förmiddagen när det är mindre folk. Det är ju bra när man måste kånka på barn och vagnar. Utanför affären finns det oändligt många parkeringsplatser. Närmast butiksingången finns handikapplatserna då självfallet. Sedan något år tillbaka så finns familjeparkeringarna på vissa ställen strax efter platserna för de handikappade. De var fulla idag. Och det är klart att det är många småbarnsföräldrar som passar på att handla dessa tider. Så vi fick parkera ganska långt bort från ingången ändå. Det är en viss logistik med ett barn på armen, ett som försöker springa iväg och så en stor kundvagn där de inte ville sitta alls idag. Hur irriterande är det inte då när man är på väg tillbaka till bilen, svettig och fräsch, efter att ett barn försökt ställa sig upp i vagnen och klättra ur och en annan leker kurragömma i butiken när man försöker memorera inköpslistan, som förmodligen fastnade i hallen hemma, men som inte fastnar lika bra i min skalle... med mera. Så trippar det dansant förbi oss en tant (ja, nu sa jag så för jag blev sur och då är jag också tant) i min ålder, och in i sin bil som står på familjeplats, alldeles själv med en liten, liten ICA-kassa i handen. Anton fortsätter att skutta runt och jag är vettskrämd för icke-varliga bilister.
"Shit, det där kallar jag storfamilj alltså. Tur att du fick en bra plats", säger jag.
Nej, det gör jag inte. Jag bara tänker. För det är inte värt att visa sig provocerad.  Är det böter för överträdelse på famljeparkering som på handikapp? Tror inte det. Men jag är glad idag ändå, för det har jag redan bestämt mig för. Så det så!