Kärring på Kapp Ahl

Gick runt på Kungsmässan några timmar idag. Tack för det stället, går inte ens att jämföra med sunkiga Allum. Men Kapp Ahl är alltid Kapp Ahl. Har visserligen inte besökt dem på två år och nu kommer det dröja ännu längre innan jag sätter min fot där. Jag handlade Toy Story brallor till stora killen och 3 par trosor alla i stl 36-38 till mig. När jag ska betala säger tanten i kassan till mig:
-Är du säker på att det är rätt stl för du får inte byta underkläder?
Smått förnärmad svarar jag:
-Ja, alltså jag har ju 38 och kan ha 40 men 42 kasar ner så hellre lite små än för stora.

Trevligt. Allvarligt talat trodde jag inte att det såg så illa ut eller rättare sagt att jag såg så mycket större ut nu. Behöver jag nämna att jag gick och köpte mig en Nutrilett shake till lunch? Tänk om jag hade en lång historia av olika ätstörningar? Kan faktiskt vara så. Jag som trodde att jag bara var 5 kg, en veckas sammanlagd sömn samt ett frisörbesök ifrån att bli en MILF ;). Tji fick jag och mina menstrosor för det. Nu sitter dem på, utan att skava och klämma, faktiskt. Jag har en hel del kilo kvar att gå ner, men... Tanten på Kapp Ahl hade nog mycket mer att bära på. Och vi snackar inte kilon.
-Hon har säkert blivit dumpad för en yngre tjej nyligen, sa en kompis till mig.
Kanske det. Och så var den nya tjejen lite mulligare för själv var hon ett 60-årigt streck. Jag ska nog gå dit igen och handla 40-42 och ge till morsan. Och bara se vad tantkasdörskan säger. På Raglady var personalen mycket trevligare trots att de var smala. Där blev det dock inte trosor.

Dagisavslutning

Idag tackades Anton av på Vitsippans förskola och han fick teckningar av alla barnen och bjöd på glass och hade lite teateruppträdandnen för de minsta barnen, älsklingsfröken och mig tillsammans med bästisen. Självklart rann tårarna och det är liksom pinsamt att jag är så blödig och inte klarar avsked. Då kan man ju stilla undra hur det ska gå vid skolavslutningar i framtiden. Jag vill ju gärna gå utan att skämma ut mina fina,små killar.Ytterligare något som det skulle behövas ett vaccin mot. Men det är tur att jag är kvinna i alla fall med risktagande att klassas som sexistisk och upprätthållare av patriarkatet. En tår extra kan vi väl få tjuta?? Vi klämde ändå ut dem.

 

 

Magsjuk med astmabarn

Så var det dags för i år; m-sjukan! Har kräkts hela dagen i princip men även hunnit vara med barnen på vårdcentralen då förkylningsastma konstaterades. Så kom inte Daniel hem förrän 17. Så lite synd om mig är det eftersom hemmet även ser ut som en soptipp med alla flyttlådor och icke-fördugrenoverade rum. Men solen sken idag, hörni! Solen! Så imorn har jag bestämt mig för att böj frisk och gå ner till havet och möta våren. Tycker jag ni också ska ;). Sen har jag haft en fantastisk privatläkare hela dagen som har fått improvisera med leksakerna, typ med såg o kemibrillor för stackarn saknar läkar-toys.

Längtar förresten till att ha riktigt bredband förutom i telefonen så att jag hade kunnat granska inläggen och kanske t o m lägga in en och annan trevlig bild men jag och huset ser inte så trevliga ut just nu, so maybe it'smeant to be this way so far.

Godnatt önskar jag alla fina friska och sjuka.

Mitt liv i min Volvo V70

Hej alla!

Nu har flyttlasset gått o vi bara packar upp. Dagen började med frukost- och klädfixa åt mig o pojkarna för att sedan spendera en timma i bilen från Forsbäck till Floda (yes, Anton går kvar på dagis där 1 v till då vi fixar m båda husen), sedan behövde Harald mat så vi körde till ett fik för att sedan ta oss in till Gbg för att skriva på en herrans massa papper och lämna nycklar till Flodahuset och det återigen konstaterades att jag hade en vacker signatur. När bankärendena var färdiga var det dags för lunch och sen skulle ju Anton hämtas i Floda. HarLd vrålade i rusningstrafiken så det fick tyvärr bli ett längre WT-stopp i Kållered på Donken. Jag ville bara gråta. Kållered besöker man pga Ikea, inte Donken. Sedan skulle vi in till Kungsbacka för att besöka Antons nya dagis. Nu är vi hemma och nu ska jag sova. Någon som är avis på dagens skyttetrafik? Annars är det ordning på torpet förutom att Harald är brskförlyld och ska ständigt bäras av mig, och så luktar det bestämt lite mögel i hans rum...(!) No kidding. Godnatt från mig, E20, E6, Onsalavägen, Flodamotet, Stora staden, mindre men mysiga staden och alla bilarna.

Flyttlasset har gått

Idag gick flyttlasset från Floda. Det känns ledsamt och jag har nog inte helt klart fattat att vi inte ska tillbaka till det huset för att bo där, utan det är enbart röj som gäller. Eller att det huset aldrig kommer att vara del av mitt liv igen. Gaah! Jag blir hyfsat lätt nostalgisk och jag gillar också att vara det, måste jag säga (men jag har inte gråtit än). Det ger en liksom tillfälle att drömma sig bort och att romantisera sådant som varit. Men det är bättre det än att vara bitter, så jag ser det positivt. Nu hoppas jag att vi kommer att älska Forsbäck.
Innan lasset gick spenderade vi dagen hos Antons bästis Viktors och hans fina mamma. Dem kommer vi att sakna mycket att ha bara 100 m bort, men vi kommer även att värna om att hålla kontakten med dem.

Därefter drog jag ner till Halmstad för att lämpa av barnen och tog en avstickare på vägen till fina makarna Andersson, som var husvakter i Haverdal. Tokmysigt att träffa Mirja och Martin men tok var just var det var när Harald kröp runt som en galning och Anton fick för sig att hoppa upp på deras ryggar.

Nu är det snart dags att knyta in och jag hoppas att jag slipper tokiga drömmar om att jag hoppar fallskärm naken. Hur stressad är man inte då när två mardrömsklassiker kombineras, alltså både nakendrömmen och falldrömmen? Fast frågan är om det inte är att föredra att falla näck än att hoppa fallskärm näck?

Har de tröttnat mån tro?

Vad  säger bilden? Ja, vad säger den om de här stackars små liven? Vad tänkte de innan de däckade? Vad sa de?

"Mamma. Vi har tråkigt."
"Mamma, du är långsam!"
"Mamma, vi är hungriga och har väntat jättelänge nu."
"Mamma! Vi vill hitta på nå't. Du skiter i oss. Nu tröttnar vi."

Varken så illa eller så kul var det. Men vi hade haft jättekul. Jag lovar. Ser så illa ut men jag bjuder det allra generösaste på den.  Vi var precis hemkomna från en lekstund i Lerum och Anton somnade om igen efter att jag burit in honom från bilen.
Och ja, Harald har äntligen fått en ny bilbarnstol nu. Eller nej, han får inget nytt utan han ärver av brorsan. Men om huvuvdet på sniskan väckte oro...

Och nej, de cognacsfärgade stövlarnaär inte ens tilltänka att likna Uggs så jag har inte tappat allt... alls. ;).

Ur kaoset föds barnslig kreativitet

Jag började med att skriva ett inlägg och försöka kortfatta hela hushistorien men när jag kommit1/4 var inlägget så långt att jag tog bort det. Bara segt att läsa och ännu mer tröttsamt att skriva. En annan dag, fick så ont i handen. Det är mina händer, eller hur? 

På tal om mina händer, spana in min lilla citattavla som jag har gjort med mitt handavtryck på! Jag utför nämligen saker allra sämst under tidspress, för då sätter jag mig och gör något annat istället. Något som jag inte brukar, som en tavla. (Ja, jag vet att det även är ett ordspråk för klavertramp, och jag kan jag bjuda på att det begåtts otaliga gånger, fast de återgår vi till en annan gång). Den är inte perfekt, jag vet. Det var därför en väninna till mig sade sig gilla den så mycket när hon beskådade den igår. Jag målade även en i nagellack när jag var gravid för att inte slösa så onödigt på miljön (och för det knappa experimenterandets skull när jag satt där med tjockmagen) och den blev lite poppig, måste jag säga. Så även denna. Jag vet att det skulle kunna vara en 10-åring som har gjort den men mina händer (återigen) skvallrar om något annat. Handen som egentligen ska symbolisera "fångandet" eftersom "carpe diem" betyder "fånga dagen" (kan väl ingen som är född på 1900-talet ha missat) kan ju även skvallra om min ålder, och kanske hela mitt liv för dem som kan läsa händer, jag kan det dock inte... Hursomhelst så var tavlan faktiskt tänkt som ett litet mantra och reminder för mig. Jag ligger absolut i elitklass när det gäller att tänka sen och då, men aldrig nu. För jag tror inte att jag har ett annat på banken som väntar på att tas ut. Behöver jag säga att jag kan behöva göra fler tavlor med kloka ord? Fast nu behöver jag verkligen packa. Får se om jag gör det. Eller sy om en jeansklänning som legat i lådan sedan förrförra hösten...?