Flyttlasset har gått

Idag gick flyttlasset från Floda. Det känns ledsamt och jag har nog inte helt klart fattat att vi inte ska tillbaka till det huset för att bo där, utan det är enbart röj som gäller. Eller att det huset aldrig kommer att vara del av mitt liv igen. Gaah! Jag blir hyfsat lätt nostalgisk och jag gillar också att vara det, måste jag säga (men jag har inte gråtit än). Det ger en liksom tillfälle att drömma sig bort och att romantisera sådant som varit. Men det är bättre det än att vara bitter, så jag ser det positivt. Nu hoppas jag att vi kommer att älska Forsbäck.
Innan lasset gick spenderade vi dagen hos Antons bästis Viktors och hans fina mamma. Dem kommer vi att sakna mycket att ha bara 100 m bort, men vi kommer även att värna om att hålla kontakten med dem.

Därefter drog jag ner till Halmstad för att lämpa av barnen och tog en avstickare på vägen till fina makarna Andersson, som var husvakter i Haverdal. Tokmysigt att träffa Mirja och Martin men tok var just var det var när Harald kröp runt som en galning och Anton fick för sig att hoppa upp på deras ryggar.

Nu är det snart dags att knyta in och jag hoppas att jag slipper tokiga drömmar om att jag hoppar fallskärm naken. Hur stressad är man inte då när två mardrömsklassiker kombineras, alltså både nakendrömmen och falldrömmen? Fast frågan är om det inte är att föredra att falla näck än att hoppa fallskärm näck?