Jag började med att skriva ett inlägg och försöka kortfatta hela hushistorien men när jag kommit1/4 var inlägget så långt att jag tog bort det. Bara segt att läsa och ännu mer tröttsamt att skriva. En annan dag, fick så ont i handen. Det är mina händer, eller hur?
På tal om mina händer, spana in min lilla citattavla som jag har gjort med mitt handavtryck på! Jag utför nämligen saker allra sämst under tidspress, för då sätter jag mig och gör något annat istället. Något som jag inte brukar, som en tavla. (Ja, jag vet att det även är ett ordspråk för klavertramp, och jag kan jag bjuda på att det begåtts otaliga gånger, fast de återgår vi till en annan gång). Den är inte perfekt, jag vet. Det var därför en väninna till mig sade sig gilla den så mycket när hon beskådade den igår. Jag målade även en i nagellack när jag var gravid för att inte slösa så onödigt på miljön (och för det knappa experimenterandets skull när jag satt där med tjockmagen) och den blev lite poppig, måste jag säga. Så även denna. Jag vet att det skulle kunna vara en 10-åring som har gjort den men mina händer (återigen) skvallrar om något annat. Handen som egentligen ska symbolisera "fångandet" eftersom "carpe diem" betyder "fånga dagen" (kan väl ingen som är född på 1900-talet ha missat) kan ju även skvallra om min ålder, och kanske hela mitt liv för dem som kan läsa händer, jag kan det dock inte... Hursomhelst så var tavlan faktiskt tänkt som ett litet mantra och reminder för mig. Jag ligger absolut i elitklass när det gäller att tänka sen och då, men aldrig nu. För jag tror inte att jag har ett annat på banken som väntar på att tas ut. Behöver jag säga att jag kan behöva göra fler tavlor med kloka ord? Fast nu behöver jag verkligen packa. Får se om jag gör det. Eller sy om en jeansklänning som legat i lådan sedan förrförra hösten...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar