Det fanns en tid för inte alltför länge sen då det värsta som fanns vore en lördagkväll ensam hemma. Under åren har de varit lätträknade. Jag tror faktiskt att min ena hand kan räkna mina lördagkvällar ensam hemma under åren mellan 18 0ch 28, nästan längre tillbaka i tiden. Bristen på lördagar spenderade på egen hand berodde på min inneboende rastlöshet. Den finns nog kvar. Men den får inget utrymme. Och heller inte ensamma lördagkvällar. Som jag har lärt mig att älska.
Ikväll är sambon ute på galej. Jag älskar de kvällarna. Ännu mer än jag älskar de kvällar då jag själv är ute på galej. Det är underbart att vara ensam vaken i huset. En lördag. För även om man ska upp tidigt dagen efter är det inte bråttom. Det GÅR att älska sina barn mest av allt i hela världen men ändå ibland älska när de sover. Faktiskt. Och det gör de nu. Och jag ska måla. Och skriva. Och vara uppe länge. Längre än vanligt med andra ord. Vad gör ni?
Ja, stackare hur ni har det med husen!!! Snart snart har allt förhoppningsvis lagt sig.
SvaraRaderaLåter härligt med hemmakväll. Bästa stunden är den mellan 20 och 23 på kvällarna! Tid för kreativitet. Eller surf. Kram
Jag håller med; ensamma lördagskvällar är inte längre ett straff utan en underbar belöning. Jag myser i soffan med stickning, dagbok, fotoalbumpyssel eller bara en stor skål popcorn och en filt att somna under. Det är lycka!
SvaraRadera