Goodbye Yellow Brick Road. Läs "Hejdå förbaskade väg"

Ja, den får ju stå kvar men äntligen kanske jag slipperatt drömma närgående mardrömmar om den. Skrev ett mail om att jag inte vill lägga den tid och engagemang som Vägföreningen verkar kräva (möte 1 ggrmån, hejhallå och hjälp, liksom). Fyra gånger denna vecka har de därefter varit och knackat på och tjatat (nej, jag överdriver inte). I onsdags blev det bråk när en man i 70-årsålden kom hit och försökte få mig att skriva under ett dokument om att jag är sekreterare fr o m datum 2011-xx-xx blablabla. Och detta när jag var ensam med barnen. Jag vägraqde och då klev han in i hallen och höjde rösten och sa bland annat:
- Det var du själv som ville vara sekreterare. Det är ingen som har tvingar dig. Det går inte att bara sådär skicka ett mail om att man vill avgå! Så nu ska du lyssna noga för en gång skull.
- Vad menar du att jag ska lyssna "för en gångs skull?" Varför pratar du på det där sättet? Nu vill jag att du går för du skrämmer min son och jag vill varken ha med dig eller föreningen att göra mer", svarade jag.

Diskussionen avrundades lite bättre. Ett måste mindre. Pratade med Robot-grannen som skrattade och sa att "den där föreningen består av ett gång som har hemskt gott om tid över och har påtryckningar från kommunen att ha in ungt blod. Så gick dem till dig direkt, jaja..."

Nu ska jag sluta att tjata om den där föreningen då de förhoppningsvis slutar att tjata på mig. Förresten är vägar en viktig fråga och roligt att jobba med. Men inte som ideellt tidsfördriv och definitivt inte  när man känner sig någorlunda lurad.

Ah, imorgon ska hela familjen åka Volvo familjebil på vägen in till Göteborg och äta brunch. Känns nästan som i unga dagar. Hihi, undrar vad jag ska ha på mig? Nej, inte så seriöst, men det ska bli kul. Jag älskar brunch! Det är min grej. Det och saltlakrits. Och John Ajvide Lindkvists nya bok och lite annat :)