Visst är det så? Vår eviga jakt på lyckan får återigen luft under vingarna och det skriker i vårt ha-begär och vi känner statusstressen komma ikapp oss när vi stöter på något i "borde" ha. Det är inte prylen i sig som ger någon lycka istället är det drömmarna som sätts igång av vårt alter-ego.
Jag försöker stanna upp och tänka till, ibland. Då uppskattar jag faktiskt enkelhet (tro det eller ej). Idag har varit en härlig dag i all enkelhet. Utan något speciellt på agendan förutom kompisbesök och deklaration. Jag klarade mig en dag till utan mitt fina halsband. Som jag aldrig köpte. Och som jag kanske klarar mig utan.
70-talist, småbarnsmamma som håller på att bli vuxen. Har hjärtat på det rätta stället men ibland fokus uppe i det blå. Vill leva i nuet men längtar till framtiden och är lycklig för allt som varit. Skriver om min vardag, oftast med oslipad fasad, en glimt i ögat och tusen tankar.
Populära inlägg
-
Idag ömmade det på benet när jag bara trädde på strumpbyxorna. Det var galet ömt. När jag kom till jobbet började jag känna lite domningskän...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar