Visst är det så? Vår eviga jakt på lyckan får återigen luft under vingarna och det skriker i vårt ha-begär och vi känner statusstressen komma ikapp oss när vi stöter på något i "borde" ha. Det är inte prylen i sig som ger någon lycka istället är det drömmarna som sätts igång av vårt alter-ego.
Jag försöker stanna upp och tänka till, ibland. Då uppskattar jag faktiskt enkelhet (tro det eller ej). Idag har varit en härlig dag i all enkelhet. Utan något speciellt på agendan förutom kompisbesök och deklaration. Jag klarade mig en dag till utan mitt fina halsband. Som jag aldrig köpte. Och som jag kanske klarar mig utan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar