Vi och dom och han och hon

- Jag har hört att hon ska vara helt psycho. Typ schizo.

Kommentaren kom inte från mig och den gällde heller inte mig. Den kom från en tjej som jag mött  tre gånger i livet. Hon bor i samma stad som mina föräldrar, är sötr och har ett vanligt namn med ovanlig stavning. Mer vet jag inte om henne.

- Hon har ett lite annat bagage än de flesta.

Svaret kom från mig. Egentligen är det inte konstigare att ha ont i själen än ont i kroppen. Från början har vi bara de former som vi är stöpta i att utgå ifrån. Därefter har vi möjligheter som är beroende av den miljö som vi först exponeras mot. Några år senare utvidgas denna miljö men det är svårt att helt ändra grundförutsättningar även om vi idag har oanade möjligheter, som säkerligen gör oss tokiga. Ofta slutar det med att vi väljer vägar som liknar våra föräldrars. Det är då vi kanske blir riktigt tokiga. Eller inte :).

En person som lider av en psykisk åkomma kan hjälpa det lika lite som en person som exempelvis är förlamad i benen. Vi styrs av arv. miljö, lyckliga och olyckliga omständigheter, rätta val och fel val. Att klassificera människor som psykiskt störda känns som en vanlig företeelse inom den vardagliga stigmatiseringen. Ett litet avtramp från de sociala normer som råder inom en liten grupp så kan man vara körd. Etiketteringen därefter är ett bevis på bekräftelse för dem som tar avstånd från sjuka  personer. Ett bevis på att deras egen identitet inte är hotad.

- Vi jobbade ihop men man var typ rädd för henne, fortsatte tjejen med det vanliga namnet men ovanliga stavningen.

Där hade vi avståndstagandet och bekräftelsen att "jag är normal". "Vilken tur jag har haft som bara lider av besluts- och bakfylleångest", tänker jag. (Det senare mer sällan).

Vi läser gärna självhjälpsböcker som i slutändan bara liknar varann och tittar på halvkommersiella talkshows från USA gällande självhjälp och gör det till absolut sanning och leker gladeligen amatörpsykologer i andras jobb- och relationsfrågor. Utöver det använder vi oss av medierna men vill inte se en verklighet. Vi betraktar exempelvis gärna psykiska åkommor på film (Black Swan, Stulna år, I rymden finns inga känslor etc) men flyr och tar avstånd när vi stöter på en sådan människa i det verkliga livet. De finns. Och det händer att de blir sjuka. Men även att de är friska.

 

Högmodig? Nej, bara äldre och sminkad. Men försöker att bli klokare för varje dag.