För många val och vitsipporna har vissnat

Innan vi flyttade gick Anton på ett jättebra dagis som hette Vitsippan. Nu är han på ett mindre bra med stor personalomsättning med enbart två fastanställda som började i januari respektive april. Han lekte med alla på det förra dagiset och inte med så många på det nya. Når jag frågade en av fröknarna om det fick jag svaret:

"De är äldre, de som han försöker vara med, och har känt varann länge och bor nära varann. Det är lite svårt att komma in i den gruppen".

Opsykologiskt svar., tycker jag. Till saken så har vi fått plats på två andra ställen som verkar jättebra men de ligger 5 respektive 8 km bort och nu äntligen har han börjat vara med i gruppen när han hämtats. Men då får vi reda på att tre stycken på hans befintliga dagis ska byta avdelning men de kan inte låta fler byta över. Vi har varit och besökt de andra två ställena och vi fick mys-vibbar och kan vara beredda att köra en bit för lämning och hämtning. Efter ett besök på ett ställe frågar vi vår son om han tyckte det var bra, varpå han svarar "ja".

"Vill du hellre gå på det dagiset än där du går idag?", frågar jag.

"Nej. Det finns ett dagis i Floda. Ett dagis som heter Vitsippan. Där skulle jag vilja gå en dag igen. Med alla mina vänner", svarar Anton.

"Men det kan ju inte bli så nu".

Dött lopp. För- och emotlistan är låmg. Alldeles för lång. Och deadline för att bestämma oss var idag egentligen. Mitt hjärta gör ont. Hoppas bara inte att lillkillens gör det.