"Ensamhet - en bra plats att besöka, en dålig plats att stanna på"

Denna stunden har jag längtat efter i en hel vecka. När barnen sover och sambon är ute och festar och jag har en hel (nja halv) kväll för mig ajälv till att läsa, skriva och göra barnsliga halsband.

Missförstå mig inte. Jag har haft en vecka med mysigt sällskap, roliga händelser som utflyttnigsfest, bad i havet, försök till fiske, barnkalas och havskräftskrossa. Men jag behöver min egen tid för reflektion och Lundell (fullt medveten om risken för att låta alldeles för banal och kvasidjup men det är ju ingen annan i detta hus som ens gillar honom), annars riskerar jag att tappa bort mig själv.

Ha en härlig kväll!

"Ensamhet - en bra plats att besöka, en dålig plats att stanna på"""" 


Underbart citat, men jag hittar inte vem som myntade det.

La dolce vita

Vilken underbar helg!

Lekte med Antons vänner i fredags och avslutade dagen med räkor och krabba med smält smör på kvällen (min & Antons favorit), var på världens roligaste bröllopsfest igår som jag aldrig ville lämna trots att jag var chaufför och bland en massa fulla men fina och knappt kände några andra gäster. Mamma och Pappa som alltid är så snälla passade barnen. Idag var vi på ett supermysigt barnkalas i Kungsbacka hos en Lindas son.

Helgen fick lite trist slut. En stor tvätt slängdes in i maskinen och en äcklig gammal blöja slank med av någon oförklarlig anledning. Jag menar, när man tar av och byter på bebisar har man väl som rutin att kasta gamla blöjan i hinken? Den tvätten förstörde mer än vad den renade och kläderna var ju inte så fina. Aaaah, glamourös partypingla. That's me! Vem kunde tro För sex år sen att jag snart skulle stå och klippa kuponger, samla på Liberokoder för att få rabatt och auktionera ut mina märkeskläder på Tradera? Nä, men jag är riktigt glad över att livet ser ut så nu.

Dagens...

Dagens, alltså:

Roliga: en kompis till mig tyckte att det var dags för lite mys så hon tog med sig en kille hem som finns i hennes "emergency-black book". Snopet nog blev det inte så mysigt för den smått utseendefixerade karlen hade solat solarium helnäck för första gången. Synd där...

Tråkiga: att jag inte fick jobbet som
Jag sökte trots bra intervju.

Outfit: Jorå, den får vara med!! Svart långklänning och lila tygskor och allt fr H&M(bild uteblir)

Dagsform: Utmattad, järnbrist

Misslyckande: Att GI-dieta. Det gick friktionsfritt hela dagen som även var första dagen men totalsket sig när jag hittade en Marabou Schweizernöt undangömd (fast det kanske vore värre om det var kokt potatis ;))

Succé: Sålde en gammal Odd Molly-tunika på Tradera för hela 510 kr.

Vill: Att det här stället ska bli färdigt och beboeligt snart

Vill inte: Någonsin mer ha högre utgifter än inkomster. Köp aldrig hus och gå aldrig in i rättsliga processer, kära vänner

Längtan: Till USA, Stockholm, Halmstad, Floda, Norrbotten och till fjällen.

Barnaglädje: Min lilla som går och idag gick han fem steg

Barnakris: Är jag trött blir min äldstas hetsiga temperament påfrestande. Eller är det mitt som påverkar honom, tro?

Frukost: Hallon och blåbär och nötter i yoghurt (fantastiskt gott)

Lunch: Nutrilett

Middag: Linssoppa

Överraskning: Någon i Tyskland läser min blogg dagligen. Heja dig! Vem är du? Jag trodde inte jag kände någon som bodde där nu.

Icke-överraskning: Att mitt bloggande inte följer någon som helst röd tråd, men jag gillar ju olika vad gäller det mesta

Besök hos Pippi

 Kom igår hem efter två mysiga på Astrid Lindgrens värld tillsammans med vänner från Stockholm. Emil och Pippi var favoriterna och rädslan för Anton Svensson är förhoppningsvis över. 

Det var defiinitvt värt ett besök och nostalgidepån i mig är välfylld även om Mattisskogen inte hade öppnat än. Jag var ändå alltid för ljushårig för att identifiera mig med Ronja...

Anton som i Emil som i Pippi

De stora barnen var i alla fall nöjda och vi slapp titta på Cars och Tomaståget i ett par dagar, vilket gladde föräldrarna. Och så fantastiskt fint och mysigt och pittoreskt Vimmerby var! Där skulle man ha en stuga. En timmas kvällspromenad klockan tio på kvällen bland de små gatorna och vackra husen fyllda av själ ända sedan 1800-talet och jag var som nyförälskad!

Anton och kompisen

Dock var maten ingen höjdare. Vi käkade på ett ställe som hette Chaplin och det var det sämsta ställe jag någonsin ätit på. Min hamburgare kostade 75 kronor och de glömde att ta bort servett och pappret från det lokala gatuköket när de serverade mig. Fullkomligt oanständigt! Barnen fick inga grönsaker och svaret på det var "de gillar ju ändå inte så mycket grönsaker så vi har inga till barnportioner". Sedan kostade barnens efterrätt bestående av två glasskulor/var 80 kr/st. Vilket skämt!

Shoppingen fick i alla fall höga poäng. Jag lyckades äntligen komma över en Pippiklänning från Jumperfabriken som jag har letat efter i nästan två år. Den sitter perfekt, matchar Antons hemstickade (inte av mig, av hans mormor) PIppi-tröja (ja., jag gillar att vara övernördig ibland) och fungerar till allt. Sammanfattningsvis en bra mini-semester som jag varmt kan rekommendera. Men som sagt, besök inte Chaplins utan se till att boka bord på statshotellet! i förväg

 

 Äntligen en Pippiklänning - hurra!! Känner mig faktiskt fin i den

 

För många val och vitsipporna har vissnat

Innan vi flyttade gick Anton på ett jättebra dagis som hette Vitsippan. Nu är han på ett mindre bra med stor personalomsättning med enbart två fastanställda som började i januari respektive april. Han lekte med alla på det förra dagiset och inte med så många på det nya. Når jag frågade en av fröknarna om det fick jag svaret:

"De är äldre, de som han försöker vara med, och har känt varann länge och bor nära varann. Det är lite svårt att komma in i den gruppen".

Opsykologiskt svar., tycker jag. Till saken så har vi fått plats på två andra ställen som verkar jättebra men de ligger 5 respektive 8 km bort och nu äntligen har han börjat vara med i gruppen när han hämtats. Men då får vi reda på att tre stycken på hans befintliga dagis ska byta avdelning men de kan inte låta fler byta över. Vi har varit och besökt de andra två ställena och vi fick mys-vibbar och kan vara beredda att köra en bit för lämning och hämtning. Efter ett besök på ett ställe frågar vi vår son om han tyckte det var bra, varpå han svarar "ja".

"Vill du hellre gå på det dagiset än där du går idag?", frågar jag.

"Nej. Det finns ett dagis i Floda. Ett dagis som heter Vitsippan. Där skulle jag vilja gå en dag igen. Med alla mina vänner", svarar Anton.

"Men det kan ju inte bli så nu".

Dött lopp. För- och emotlistan är låmg. Alldeles för lång. Och deadline för att bestämma oss var idag egentligen. Mitt hjärta gör ont. Hoppas bara inte att lillkillens gör det.

En tanke till miljön och era små

Ja, om man inte orkar värna om miljön kanske barnen i alla fall smäller lite högre.
Jag tog min kaffekopp och tog på mig ett par blekblå jeans. Rusade direkt efter Harald som försökte stoppa batterier från fjärrkontrollen i munnen och spillde min nationaldryck (kaffet) över hela jeansen när jag hastigt lade bort koppen Jag hinner aldrig numera med att dricka varmt kaffe så det var ingen fara med mig. Jag var dock lite irriterad över att behöva byta jeans igen så när jag bytte på Harald fick jag en briljant ide: våtservetterna! Vi provar! Sagt och gjort. Och kaffefläckarna går att se om man letar, men är inte särskilt framträdande för sådana jeans blir ju skitiga efter en timma eller två ändå. Undrar vad det är i de där servetterna egentligen? De kommer i alla fall aldrig mer att användas till annat än nödfall vid nummer två. Ren kommer ju lilla Harry Barry att bli, något som är säkert men ajaja alltså...

Blir ingen före-bild, bara efter men alla vet ju hur kaffefläckar ser ut. Våtservetterna kan ju användas till annat också, som en ersättning för "ta bort" och  "Vanish",.

Goodbye Yellow Brick Road. Läs "Hejdå förbaskade väg"

Ja, den får ju stå kvar men äntligen kanske jag slipperatt drömma närgående mardrömmar om den. Skrev ett mail om att jag inte vill lägga den tid och engagemang som Vägföreningen verkar kräva (möte 1 ggrmån, hejhallå och hjälp, liksom). Fyra gånger denna vecka har de därefter varit och knackat på och tjatat (nej, jag överdriver inte). I onsdags blev det bråk när en man i 70-årsålden kom hit och försökte få mig att skriva under ett dokument om att jag är sekreterare fr o m datum 2011-xx-xx blablabla. Och detta när jag var ensam med barnen. Jag vägraqde och då klev han in i hallen och höjde rösten och sa bland annat:
- Det var du själv som ville vara sekreterare. Det är ingen som har tvingar dig. Det går inte att bara sådär skicka ett mail om att man vill avgå! Så nu ska du lyssna noga för en gång skull.
- Vad menar du att jag ska lyssna "för en gångs skull?" Varför pratar du på det där sättet? Nu vill jag att du går för du skrämmer min son och jag vill varken ha med dig eller föreningen att göra mer", svarade jag.

Diskussionen avrundades lite bättre. Ett måste mindre. Pratade med Robot-grannen som skrattade och sa att "den där föreningen består av ett gång som har hemskt gott om tid över och har påtryckningar från kommunen att ha in ungt blod. Så gick dem till dig direkt, jaja..."

Nu ska jag sluta att tjata om den där föreningen då de förhoppningsvis slutar att tjata på mig. Förresten är vägar en viktig fråga och roligt att jobba med. Men inte som ideellt tidsfördriv och definitivt inte  när man känner sig någorlunda lurad.

Ah, imorgon ska hela familjen åka Volvo familjebil på vägen in till Göteborg och äta brunch. Känns nästan som i unga dagar. Hihi, undrar vad jag ska ha på mig? Nej, inte så seriöst, men det ska bli kul. Jag älskar brunch! Det är min grej. Det och saltlakrits. Och John Ajvide Lindkvists nya bok och lite annat :)