”Har du sett mitt fladderöra? Har du sett mitt fladderöra? Inte klokt vad det kan höra” trallar Anton och drar i Haralds öron.
Helt ok, låten sjunger de på dagis.
Inte lika roligt är det när Anton tar fram en elefant och säger: ”Här är också fladderöron. Och det har Harald”.
”Ja, och du och Mamma.”
”Nej, bara Harald.”
Men lillebror Harald bara ler. Så länge han får vara med är han faktiskt glad. ”Jag ÄLSKAR dig, lille bebis. Du är min nalle. Jag är bara din,” fortsätter Anton.
Uppiggande morgon med lite sång och stoj, men jag längtar tills någon annan låt gäller, fast jag vill inte tillbaka till ”Manboy”.
Efter att ha lämnat Anton på dagis träffade vi Haralds söta kompisar Alfred och Tage och deras gulliga mammor. Inte ofta man träffar bara Haralds ”vänner”.
Sedan har det grejats med play-doh, badats osv. Är sjukt kär i att vara mammaledig. Förra gången kände jag mig barnsligt karriärstressad men det är annorlunda den här gången. Jag är lite klokare nu. Jobba kan jag göra i 35 år till men den här tiden med barnen får jag aldrig åter.
Sedan har det grejats med play-doh, badats osv. Är sjukt kär i att vara mammaledig. Förra gången kände jag mig barnsligt karriärstressad men det är annorlunda den här gången. Jag är lite klokare nu. Jobba kan jag göra i 35 år till men den här tiden med barnen får jag aldrig åter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar